Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den folkliga berättelsen - Fableau och conte dévot i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutar denna “sedelärande“ berättelse — vågar Satan sig
aldrig på joglearernas glada skrå.
De synpunkter, från vilka världen och de olika
samhällsklasserna bedömas, äro den urspårade studentens. Minst
betyder kanske den mörka bild, han ger av kvinnorna, ty
denna är knappt egendomlig för fableauerna, utan återfinnes
mer eller mindre i all folkdiktning. I alla tider ha männen
ömsevis apoteoserat eller smädat kvinnan, och under
medeltiden framträda bägge dessa ytterligheter blott med större
skärpa än annars. Mot de höga herrarna är joglearen i allmänhet
skonsam, och så väl detta som satiren mot kvinnorna har
man sökt förklara därmed, att en dylik fableau föredrogs
på slottet, sedan damerna dragit sig tillbaka. I följd därav
kunde joglearen tillåta sig att vara hur skabrös som helst,
men fick väl akta sig att såra sin värds aristokratiska
klasskänslor. Förklaringen är dock knappt riktig. Varken
medeltidens eller renässansens damer voro pryda, och den ädla
Margareta av Navarras Heptaméron visar, att de kunde tåla
oerhört starka doser. Dessutom var fableauernas publik nog
oftare borgerlig än adlig. Men liksom alla dylika
vagabonder hade joglearen minst emot de höga herrarna, var
väl också minst i beröring med dem, och lät därför piskan
gå över medelklassen, viss om, att inte maître Pierre brydde
sig om ett gyckel med maître Jean. Och maître Jean är
alltid snål, dum och lättlurad. Vi kunna taga ett typiskt
exempel. En hustru i Orléans hade en svartsjuk man, vars
misstankar alls ej voro ogrundade. Hennes älskare var en
student, som kom till henne var gång, som mannen var
borta. Sedan denne spionerat ut ett dylikt rendez-vous,
låtsar han resa bort, kommer tillbaka, förklädd till klerk,
klappar på porten och ber att bli insläppt till det
överenskomna mötet. Hustrun, som mycket väl känner igen honom
trots förklädnaden, låter honom stiga in, låser in honom i
en kammare och ber honom vänta, tills det blivit tyst i
huset. Därefter öppnar hon för studenten, med vilken hon
har en glad supé, medan den äkta mannen sitter
inbommad. När så älskaren gått, befaller hon drängarna att duktigt
piska upp en oförsynt student, som hon stängt in och som
ständigt förföljt henne med sina kärleksförklaringar. Ordern
verkställes med eftertryck, och den genompryglade borgaren
är överlycklig över sin frus trohet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
