Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den folkliga berättelsen - Fableau och conte dévot i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En annan huvudfigur i fableauerna är “le vilain“, bonden
— den typ, som onekligen är rikast nyanserad. Kvinnorna
äro i fableauerna nästan blott sluga, liderliga eller elaka,
borgarna dumma, prästerna näriga, utsvävande och
hycklande. Men le vilain är ej lika lätt att komma till rätta
med. Han är ofta dum och blir lurad, men lika ofta
är det han, som genom sin slagfärdighet går såsom segrare
ur striden. En tableau berättar, huru han kom in i paradiset.
När han dog, brydde sig varken någon ängel eller någon
djävul om att taga hand om hans själ, och han fick därför
på egen hand leta sig väg till himmelriket. Men där ville
Sankt Per ej släppa in en vilain. “Vilain kan du vara
själv — fick han till svar — du, som tre gånger förnekat
din herre. Och åt en sådan anförtror man himmelrikets
nycklar!“ Då kom Sankt Thomas sin kollega till hjälp och
påpekade, att endast martyrer och bekännare kunde vinna
inträde. “Nå, hur kan då du ha kommit dit, du, som tvivlade
och icke ville tro, förrän du känt hålen efter spikarna“.
När Sankt Thomas efter den betan ej hade något att svara,
kom Paulus, men även honom mättes skäppan full: “Du,
som förföljt de kristne och grälat med Sankt Per, gamle
flintskalle, inbilla dig inte att jag är S. Stephanus eller
någon annan hederlig kristen, som du stenat. Dig känner
man nog!“ De tre apostlarna hade nu intet annat att göra
än klaga inför Vår Herre. Denne kallade då på bonden
för att själv tala vid honom. Men ej heller nu var han
svarslös. “Herre — sade han — jag har trott mig ha lika god
rätt som de att komma in i himmelriket, ty jag har aldrig
förnekat dig, aldrig låtit fängsla eller stena någon. Jag
vet, att man ej mottages här utan dom, och jag
underkastar mig den. Du har låtit mig födas uti armod, och
utan att klaga har jag burit mina bördor och arbetat hela
mitt liv. Jag har sökt att leva hyggligt under de dagar,
du givit mig, och jag har ingenting att förebrå mig. Kom
det en fattig till mig, gav jag honom härbärge, lät honom
sitta vid min spisel och delade med honom det bröd, som
jag i mitt anletes svett förvärvat. När jag blev dödssjuk,
biktade jag och fick sakramenten, och vår kyrkoherde har
alltid sagt, att den som så lever och så dör, skall komma
in i paradiset. För övrigt — och här kommer spjuvern
igen fram — är jag nu här och tänker också stanna. Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
