- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
149

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den folkliga berättelsen - Rävsagan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hela sitt rike. Han tar världen, sådan den är, och
exploaterar den. Han biktar sig, bär tagelskjorta, blir pilgrim,
men skrattar åt både helvetet och helgonen, alltid
oförbränneligt glad, uppfinningsrik och malitiös, på en gång
Patelin, Panurge, Tartuffe och Figaro. Och kring honom
gruppera sig de andra: majestätet Noble, litet enfaldig och
naivt egoistisk, obalanserad i sina känsloutbrott, i händerna
på sina hovmän och ständigt lurad av Renard, vargen
Ysengrim, gluffig, rå, bedragen som äkta man och omöjlig
såsom hovman, leoparden Firapel, som är gunstling hos Noble,
vilken kastat sina ögon på hans hustru, hovtrumpetaren
tuppen Chanteclaire, som i våra dagar levat upp i Anatole
France’s satir, Bernard, åsnan och överhovpredikanten, som
är en bland diktens kostligaste figurer. Renard har låtsat
vara död, och Bernard håller liktalet över den hädangångne,
prisar hans fromma vandel och säger en mängd med
dumheter — så vackra, att alla fälla tårar, tills dess att
spjuvern avbryter den högtidliga akten med att hastigt, frisk
och sund, uppstå från de döda. Ett annat äventyr verkar
också såsom en fableau i dess obesvärade skämt med den
äktenskapliga troheten. Renard har varit länge borta, och
hans maka Hermeline har i sin ensamhet tröstat sig med
Renards kusin, grävsvinet Poincet. Just som de skola fira
sitt bröllop, kommer emellertid den äkta mannen, förklädd,
tillbaka, men visar ingen surmulenhet, utan sätter sig genast
in i situationen, uppträder såsom joglear och muntrar upp
alla med sina sånger, men passar på att övertyga Poincet
om lämpligheten att före bröllopsnatten företaga en
pilgrimsfärd till hönans grav — ett osvikligt medel att bliva fader.
Poincet följer rådet, men faller i en fälla, där han blir sittande,
Renard vänder hem tillbaka, pryglar upp sin hustru och är
nog fördomsfri att till sist försona sig med den otrogna.
Det hela är spjuverns, lyckoriddarens epos, fyllt av ett
strålande gott lynne.

De båda följande brancherna, Le couronnement de Renard
och Renard le nouvel, som tillkommo ännu under
1200-talet, hava en något annan karaktär. Renard upphör redan
i den förra “branchen“ att vara den glade, bekymmerslöse
äventyraren, som tycker om skälmstycket för dess egen skull,
och vill i stället komma sig upp här i världen. Han har
blivit äldre och i följd därav ärelysten. I det syftet vänder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free