Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Chanson de geste - Dansvisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därefter anför han även sista strofen.
Såsom av citaten framgår, har innehållet varit episkt, visan
har sjungits såsom ackompanjemang till en ringdans, under
det att kvinnorna klappat i händerna. Frågan om citatens
språkform är av underordnad vikt. Det äldsta franska
språkminnesmärke vi hava är Strassburgerederna från 842, och om
folkspråket på 600-talet känna vi ej mycket, även om man
vet, att så som här kan detta romanska folkspråk ej hava
sett ut. Hildegarius’ strofer äro ej på 600-talets franska,
utan på dess latin. Men ännu på 600-talet kunde man i
Frankrike predika på latin, vilket då således ännu förstods
av folket, och Hildegarius behöver blott hava utbytt några
av folkspråkets ord och böjningsändelser mot mera klassiska
för att få fram den dikt, han meddelar. Om slutligen visan
härrör från 600- eller 800-talet, är också betydelselöst.
Från mitten av 1000-talet hava vi en annan balladstrof.
I en latinsk legend, som tillkommit vid denna tid, berättas,
att en försångare tagit upp en visa, som börjat:
Equitabat Bovo super silvam frondosam
Ducebat sibi Mersuindem formosam.
Quid stamus? Cur non imus.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
