- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
154

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Chanson de geste - Dansvisan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Därefter anför han även sista strofen.

Såsom av citaten framgår, har innehållet varit episkt, visan
har sjungits såsom ackompanjemang till en ringdans, under
det att kvinnorna klappat i händerna. Frågan om citatens
språkform är av underordnad vikt. Det äldsta franska
språkminnesmärke vi hava är Strassburgerederna från 842, och om
folkspråket på 600-talet känna vi ej mycket, även om man
vet, att så som här kan detta romanska folkspråk ej hava
sett ut. Hildegarius’ strofer äro ej på 600-talets franska,
utan på dess latin. Men ännu på 600-talet kunde man i
Frankrike predika på latin, vilket då således ännu förstods
av folket, och Hildegarius behöver blott hava utbytt några
av folkspråkets ord och böjningsändelser mot mera klassiska
för att få fram den dikt, han meddelar. Om slutligen visan
härrör från 600- eller 800-talet, är också betydelselöst.

Från mitten av 1000-talet hava vi en annan balladstrof.
I en latinsk legend, som tillkommit vid denna tid, berättas,
att en försångare tagit upp en visa, som börjat:

Equitabat Bovo super silvam frondosam
Ducebat sibi Mersuindem formosam.
        Quid stamus? Cur non imus.[1]


Här hava vi — visserligen i latinsk översättning — en
alldeles klar balladstrof, sådan som vi sedan möta i
hundratals engelska och nordiska visor. Och under det följande
århundradet möta vi massor av uppgifter om “caroles“,
uppförda vanligen av damer, som därvid dansade i ring och
sjöngo.

Men denna episkt-lyriska dansvisa tyckes redan på
1000-talet hava spritt sig till England, ty även där möta vi under
denna tid en balladstrof. I en krönika över klostret Ely,
skriven i slutet av 1100-talet, berättas, att konung Knut,
som regerade 1017—1035, en gång rott förbi Ely och
därvid hört munkarnas sång. Han tog då själv upp en
“cantilena“, som fortfarande sjöngs av folket “in choris“ (väl
= vid ringdanser) och vars början lydde:

[1] Bovo red genom lövrik skog
förde med sig fagra Mersvind.
        Hvi stå vi? Hvi tråda vi ej (dansen)?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free