Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Chanson de geste - Uppkomsten av chanson de geste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egen mening äldsta dikten i cykeln vara en bland de yngre.
Och att verkligen Guillaume besjöngs i dansvisor, intygas i en
beskrivning på en tornering omkring 1180, där det berättas,
att riddare och damer utförde en “Carole“ vid ljudet av en
sång om Guillaume.
Uppkomsten av chanson de geste synes man därför böra
tänka sig på ungefär följande sätt. Om de förbittrade
strider mellan saracener och provençaler, som pågingo under
800- och 900-talen, utbildades där helt naturligt en
tradition, och denna anknöt sig, som man kan förstå, särskilt
till Gellone, där saracenernas främste motståndare vilade.
Kärnan utgjordes av munkarnes legender, men dessa
utbildades vidare av folket i den form, som var den vanliga,
nämligen såsom kortare episka dansvisor. En hel följd av
dylika förelåg färdigbildad åtminstone redan vid slutet av
900-talet, då originalet till Haagfragmentet skrevs. Mot
slutet av nästa århundrade började pilgrimsfärderna till S.
Jago komma i gång, och först under detta århundrade
företog man korståg från norra Frankrike till Spanien; det
äldsta ägde rum 1018. Men med pilgrimerna och
korsfararne från norr följde också nordfranska joglearer, man
stannade vid de heliga orterna på vägen, och där gällde
det för joglearen att visa sin konst och inhösta sångarens
belöning. Det naturligaste var, att han i sin dikt firade
de stridbara helgon, vid vilkas grifter korsriddarne förrättade
sin andakt, likaså att han gjorde sig underkunnig om ortens
traditioner om dem d. v. s. om sägnerna och dansvisorna.
På så sätt blev joglearen herre över det råstoff, som under
århundraden utbildats av den provençalska traditionen och
dikten.
Det nästa steget var att begagna detta material, och
här komma vi till en lucka i cantilenteorien. Enligt denna
övergingo eller sammansmälte de episk-lyriska visorna till
chansons de geste. Men huru var detta möjligt? Huru
kunde strofiska dansvisor svälla ut till långa rhapsodiska
poem, föredragna av en joglear? Denna fråga lämnade
teoriens förkämpar obesvarad. Men medeltidens latinska
diktning visar oss här vägen. På grundvalen av sägner
och visor hade Ekkehart i Waltarius och författarne till
Haagdikten och till Ecbasis skrivit latinska rhapsodiska eper
efter Vergilius och de andra romerska skaldernas mönster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
