Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Chanson de geste - Uppkomsten av chanson de geste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vidare började de nordfranska joglearerna först i början av
1100-talet att i större mängd strömma till de provençalska
vallfärdsorterna, ty först då kom S. Jago på modet i norra
Frankrike, och då var sägenbildningen, såsom
Haagfragmentet visar, redan fullt utbildad. Den tradition, på vilken de
äldsta chansonerna bygga, kan således varken hava skapats av
prästerna eller av joglearerna, ty den är äldre än deras
uppträdande i Provence, utan måste hava tillkommit på annan väg.
För att finna denna måste vi gå tillbaka till de latinska
dikter, som berörts i den förra avdelningen av denna bok.
Vi finna då en dikt av Ermoldus Nigellus (sid. 41), De
gestis Ludovici Cæsaris, skriven omkring 830, således några
få decennier efter greve Guillaumes död. Men här finner
man, att folktraditionen, ehuru ännu väsentligen historisk,
redan bemäktigat sig hans gestalt. I riksförsamlingen är
det han, som uppträder och uppfordrar Ludvig till krig mot
saracenerna, ty dem känner han, och själv vill han leda
tåget mot Barcelona. Därpå skildras belägringen, och då
en saracen från stadsmuren hånar frankerna, som snart av
hunger skulle nödgas vända om, svarar Guillaume, att förr
skall han äta upp sin ädla springare.
Mot slutet av 900-talet möta vi originalet till
Haagfragmentet (sid. 42). Bakom detta ligger tydligen en
redan poetiskt utbildad folktradition, icke blott prosaiska
sägner, utan dikter, ehuru det latinska poemet visserligen
icke är någon översättning från en enda chanson de geste.
Och slutligen hava vi den omkring 1122 i Gellone
nedskrivna legenden om Guillaume, Vita S. Wilhelmi, där
författaren säger sig vilja förbigå alla hans världsliga bragder,
då dessa voro allmänt bekanta och besjöngos av “chori
juvenum“ och “conventus populorum“. I det följande
återkommer författaren dock till dessa bragder, och stöder sig
här på samma tradition, som föreligger i den chanson-cykel,
som har Guillaume till hjälte. Bédier vill häri se en
allusion på dessa chansons de geste, men uttrycket “chori
juvenum“ syftar väl långt snarare på de förut omtalade
dansvisorna, och dylika förutsättas nog också för den äldsta
av de hithörande dikterna, för Chanson de Guillaume, som
känner till nästan alla de traditioner, som ligga till grund
för de andra chansonerna i cykeln. Men skulle här, såsom
Bédier vill, syftas på dessa, så skulle den enligt Bédiers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
