- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
187

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den provençalska lyriken och Roman de la Rose - Folkpoesi och goliarddiktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Si vis musicam, pastores
        convocabo protinus;
illis nulli sunt priores,
        nemo canit castins.

[1]

Men sina flesta dikter ägnade de dock åt de vackra
flickorna, och hälst besjunga de kärleken. Deras erotik är
minst av allt smäktande och blyg, utan glad, sinnlig och
käck, och känslan av synd tyckas de unga klerkerna hava
utplånat, på samma gång de rymde ur klostercellen. Kom,
min vackra väninna — sjunger en — du, som är mig kär
som mitt eget hjärta. Min boning är strödd med doftande
blommor, bordet är dukat, och det gnistrande vinet står
framme:

Sine te non potero vivere!
Jam decet amorem perficere!
Quid juvat differre, electa,
Quæ sunt tamen post facienda?
Fac cita, quod eris factura.
In me non est aliqua mora.

[2]

Särskilt ypperliga äro de, i vilka landstrykaren förhärligar
sitt eget sorgfria vandringsliv:

Feror ego veluti
Sine nauta navis,
Ut per vias æris
Vaga fertur avis.
Non me tenent vincula,
Non me tenet clavis.
Quæro mihi similes
et adjungor pravis.

[3]

[1]

Slumra, sonen, min, slumra! sjunger modern för sin enfödde. Slumra, gosse, slumra! ropar fadern åt sin lille pilt.
Jag har rett din bädd på marken, slumra, lilla vackra barn! Jag har rett din bädd av mjuk halm, slumra, hjärtat mitt.
För att intet skall fattas dig, skall jag strö rosor och violer ibland halmen, strö hyacinter på golvet och liljor i krubban.
Vill du höra sång och spel, skall jag skynda mig att kalla samman herdarne; inga finnas, som överträffa dem, ingen sjunger renare.


[2] Utan dig kan jag ej leva! Nu är stunden inne att fullborda vår
kärlek! Vartill tjänar det, du mitt hjärtas utvalda, att uppskjuta vad som
dock en gång måste bliva gjort? Gör snart vad du ändå kommer att göra.
Hos mig är ej rum för uppskov.
[3]

Fram, som skepp, av man ej styrt,
far från fjärran stranden,
fram, som fågeln flyger fri,
drar jag genom landen.
Inga länkar fjättra mig,
intet hinder stänger,
men vid usla likar jag,
usle, jämt mig klänger.
        (A. U. Bååth, Vagantsånger.)


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free