- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
197

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den provençalska lyriken och Roman de la Rose - Den provençalska lyrikens former och karaktär - Den senare provençalska litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de otrogna, inkvisitionen fick ny fart och dominikanernas
svarta garde följde efter Simon de Montforts järnhårda,
oblidkeliga korsriddare. Med eld och svärd förhärjades det
olyckliga landet, och trobadorerna drevos i landsflykt. Från
Italien, dit de flesta flytt, riktade de dock sina flammande
sirventeser mot förtryckarna och detta hatade Rom, vars
hantlangare korsriddarne voro. Särskilt gripande äro några
dikter, som från landsflykten riktades mot den segrande
reaktionen, av Guillem Figuéras och Pierre Cardinal. Hela världen
— skrev den senare — tillhör nu prästerna, de göra sig
till våra herrar, förtryckare mot några, överseende mot andra,
än anlitande syndaförlåtelse, än skenhelighet, lockande några
med Gud, andra med djävulen.

DEN SENARE PROVENÇALSKA LITTERATUREN



Med dessa förbannelsesånger mot Rom slutar den
provençalska litteraturen. På 1300-talet fick den väl en artificiell
efterblomstring, i det att sju borgare i Toulouse slöto sig
samman till ett litterärt sällskap La sobregaya companhia
dels set trobadors de Tolosa. Men den ridderliga anda,
som givit trobadorpoesien liv, hade här ersatts av borgerlig
nykterhet. Första söndagen i maj samlades man till poetiska
tävlingar, och den bästa dikten erhöll då en gyllene viol i
pris.[1] Men karaktäristiskt för denna nya poesi var, att
skalden varken fick besjunga kärlek eller politik.

Den “glada vetenskapen“, var, som redan härav framgår,
mera “vetenskap“ än “glad“, en borgerlig, religiös och
moralisk “mästersång“, och i en dylik tvinar medeltidens
lyrik överallt i Europa bort.

Denna borgerliga akademi kunde därför ej hindra den
provençalska litteraturens förfall, och ända till 1800-talets
början var Provence ett litteraturlöst bondeland. Men
prinsessan, som sov i törneskogen, skulle dock liksom i sagan
väckas upp till liv igen, och den, som väckte henne, var

[1] I en av sina poetiska berättelser har Orvar Odd besjungit den Clemence
Isaure, som enligt traditionen skall hava instiftat les jeux floreaux. Men
hon levde icke på 1300-talet — huruvida hon hette Isaure, vet man ej —
och hennes förbindelse med de vittra tävlingarna inskränkte sig därtill, att
hon 1484 instiftade nya pris.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free