Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den provençalska lyriken och Roman de la Rose - Den provençalska lyrikens former och karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fulländad riddare, lika tapper på slagfältet och i tornejen som
hövisk i sina seder, i sin klädedräkt och i sitt yttre, han
måste förstå icke blott diktens, utan också kärlekens konst,
vara förtegen, försynt och trofast, en “pastor fido“ i
rustning. Den fulländade riddaren sammanfaller här med den
fulländade älskaren, och kärleken sättes såsom alla ridderliga
dygders källa. Det var detta ideal, som i olika skiftningar
fortlevde genom tiderna.
I canzonens nästan religiösa hyllning åt den älskade
damen spårar man utan svårighet en reflex av medeltidens
Mariakult, som står i en så egendomlig motsats till det
asketiska kvinnohatet och till fableauernas förakt för
kvinnan. Men mot denna mystik bryter sig den andra
strömningen i medeltidens tankeliv, dess skolastik, böjelsen att
rationalistiskt analysera allt, och det var för denna rationalism,
som den provençalska lyriken föll. I själva verket besjunger
den aldrig en mans kärlek till en älskad kvinna, utan den
inskränker sig till att analysera kärlekens begrepp; den
springer icke ut ur känslans mark, utan ur förståndets, och
innerst sett är den ej lyrik, utan didaktik. Redan från
början bar därför denna diktning dödsmärket, och detta
förklarar ock, att dess blomstring blev så kort. Ty
rationalismen och lyriken hava alltid efterträtt varandra i den
franska litteraturen, aldrig varit samtida. 1100-talets canzon
föll för 1200-talets skolastik. Då denna på 1500-talet
besegrats av renässansen, uppstod lyriken på nytt med Ronsard,
liksom den efter upplysningstidevarvets fall levde upp i
Chéniers, Hugos och Mussets dikt.
Men också yttre anledningar funnos till den provençalska
lyrikens undergång. Med 1200-talet krossades den
provençalska friheten, och styckevis drogos de olika delarna in
under den franska kronan, franska seder och franskt språk
infördes och provençalskan sjönk ned till en föraktad patois.
Hårdast drabbades den västra delen genom de oerhört
barbariska albigenserkrigen, som rasade 1211—1229 och för
en lång tid ödelade det blomstrande landskapet. I Toulouse
låg de nya, förut omtalade kätteriernas brännpunkt, och
trobadorerna voro nästan alla anstuckna därav, fritänkare
och tvivlare, som också i sina sirventeser gåvo uttryck åt sina
frisinnade åsikter. Men på påvestolen satt då den
kraftfulle Innocentius III, och han svarade med ett korståg mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
