Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den provençalska lyriken och Roman de la Rose - Roman de la Rose
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svärmar för naturens rätt, synes det dock orätt att jämföra
honom med Rousseau. Ty det, som i dennes
naturevangelium dock är det förnämsta, lidelsens rätt — för detta
är Jean Clopinel alldeles för litet kultiverad att hava sinne.
Snarare kan man i denna punkt jämföra honom med en
annan kraftnatur, med Luther, som med samma grova hand
tar på dessa frågor och för vilken det individuella själslivet
betyder lika litet. Men väl kan man hava rätt däri, att
den politiska radikalism, som förkunnas i Contrat social och
Discours sur l’inégalité in nuce redan återfinnes i Roman
de la Rose.
Få arbeten — om ens något — voro under medeltiden
så populära som detta. Dess förnämsta brist i våra ögon,
bristen på koncentration och plan, stötte nog icke
medeltidens ännu föga odlade estetiska smak. Å den andra sidan
uppskattade man kanske heller icke Jean Clopinels verkliga
förtjänster såsom poet, hans språkkonst, hans kraft i satiren
och hans åskådlighet. Men det fanns andra punkter i hans
dikt, vid vilka man fäste sig. Jean Clopinel var lärd,
säkerligen en bland medeltidens lärdaste författare. Han känner
Cicero, Livius, Lucanus, Ovidius, Vergilius, Horatius, Boëthius,
Aristoteles, t. o. m. Platon, och hans dikt var ett slags
encyklopedi över tidens hela vetande. Vidare var han en
författare, som — för att begagna ett modernt slagord —
förstod att “sätta idéer under debatt“, och ännu på
1400-talet stridde man om honom.
I litteraturens historia är därför Roman de la Rose en
bland milstolparna. Guillaume de Lorris’ dikt betecknar
det medeltida chevaleriets höjdpunkt och avslutning. Jean
Clopinel anknyter å ena sidan till 1100-talets naturalism,
till fableauernas världsåskådning, men förebådar å den andra
renässansen. Ty den lära, som Naturen förkunnar i hans
dikt, är dock densamma, som sedan, mindre medvetet,
predikas i Decamerones alla noveller.
Den kärleksfilosofi, som utbildats vid de provençalska
trobadorhoven och koncentrerats i Guillaume de Lorris’
dikt, fick emellertid betydelse icke blott för den
medeltida lyriken, utan sträckte sina verkningar långt vidare.
I Frankrike upptogos och utbildades dessa uppslag
ytterligare i romans bretons, där erotiken för första gången
får sin rent franska karaktär, som den sedan bibehållit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
