Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Dante - Den italienska diktningen före Dante
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
italiensk prosa, de äldsta novellsamlingarna. Men formen
är här ännu ytterst primitiv, och för utbildandet av Dantes
egen prosa hava de sannolikt ej haft någon betydelse alls.
Dessa förberedande försök behandlas därför bäst i samband
med Boccaccios Decamerone. Vida mera betydde den lyriska
diktningen, ty det är närmast ur denna, som särskilt Vita
Nuova växte fram.
Den italienska lyriken är en direkt ättling av den
provençalska. I följd av sina kätterier måste en mängd
provençalska trobadorer efter albigenserkrigen fly till Italien,
där de fortsatte sin diktning, naturligtvis på provençalska,
och där de blevo italienarnes läromästare. De första
italienska lyriker, som vi höra omtalas, skrevo också på
provençalska, som tydligen betraktades såsom det lyriska
konstspråket. Men mot 1200-talets mitt fick man även en rent
italiensk skola av lyriker. Denna äldsta italienska poesi uppstod
vid Fredrik II:s hov i Syditalien, ty vi skola erinra oss
att Fredrik II, ehuru av tysk ätt och tysk kejsare, alls
icke var tysk, utan italienare. Men egendomligt nog skriva
dessa sicilianare icke på siciliansk dialekt, utan på ett språk,
som mycket litet avviker från det senare toskanska
litteraturspråket, och detta är en gåta, som språkforskarne ännu icke
lyckats att nöjaktigt förklara.
Originella äro dessa sicilianska skalder — Fredrik II,
Enzio, Pier della Vigna — icke, utan endast imitatörer,
ehuru deras eget liv och världsåskådning stodo i en nästan
grotesk motsats till den smäktande kärleksfilosofi, de
förkunnade. Genom den nära beröringen med saracenerna
hade de själva blivit till hälften orientaler. Själv höll sig
Fredrik med ett harem, som på österländskt vis bevakades
av eunucker, och han hade således ingen orsak att sucka
förgäves. Vi skulle därför hellre hava sett, att han och
hans omgivning besjungit det rörliga, växlande liv, som var
deras och som verkligen var fyllt av poesi. Men trots det
att så icke skedde, hava de dock den formella betydelsen
att hava infört den provençalska lyriken i Italien.
Med Hohenstaufernas fall (1266) flyttade sig denna
diktkonst till Toscanas fria städer, till Arezzo, Siena, Lucca,
Pistoja och Florens, men även här motsvarade poesi och
verklighet mycket litet varandra. De toscanska skalderna
voro inga riddare, utan borgare och jurister, men icke dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
