Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Roman breton och dess förberedelser - Romans bretons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återgå delvis till denne, men delvis troligen ock till de äldre,
förlorade och muntliga prosasagor, som varit Chréstiens källor.
Dessa muntliga prosasagor förelågo naturligtvis i en
mångfald av olika versioner; en conteur berättade dem på sitt
sätt, en annan på ett annat, d. v. s. liksom all prosasaga
så saknade även denna en stadgad form, bestod av flera,
ursprungligen alls ej samhörande motiv och episoder, som
kunde tilläggas och avskiljas utan att sagan egentligen
förändrades. Dessa olika — vi skulle kunna säga —
spilmansversioner av sagan beteckna således de olika ansatserna hos
denna att stadga sig. På samma sätt föreligger ock en
roman breton i flera olika, av varandra oberoende versioner,
författade av olika trouvèrer, av vilka den ene versifierat
en conteurs berättelse, den andre en annans. På romans
bretons kan man således icke tillämpa cantilène-teorien.
Källan till en dylik roman har ej varit en mångfald av
olika episka folkvisor, som skalden sedan sammanarbetat,
utan en enda prosasaga, vilken liksom all annan saga vuxit
till genom kombination av olika sagomotiv.
Karaktären hos en dylik prosasaga, berättad av den
kringvandrande bretonske conteuren, kunna vi också lätt föreställa
oss: en dylik conte bör, i stort sett, hava erinrat om den
tyska spilmansdikten, således hava varit en dikt, som ännu
ej fått ridderlighetens bouquet och som ännu mest verkade
genom själva stoffet. Men så upptog Chréstien de Troyes
detta material, och därmed förvandlades det till något annat.
Väckelsen att överhuvud sysselsätta sig med dessa keltiska
ämnen hade han säkerligen fått från Robert Waces ungefär
samtidigt skrivna Brut, genom vilken den keltiska
sagovärlden kommit på modet. Men denna sagovärld omdanades
nu efter de nya ideal, som hyllades vid det litterära hovet
i Champagne. En huvudingrediens, som nu tillkom, var den
provençalska lyrikens höviska och förfinade ridderlighet, den
nästan religiösa kulten av den tillbedda damen, intresset
för det fulländade sällskapsskicket och framför allt erotikens
allt dominerande plats i livet, ehuru denna erotik här blir
av annan art, het och brännande, ej en kall lek med ord
som hos provençalerna. Ett annat starkt inslag i denna
roman härleder sig från de antika epernas humana
riddarideal, och det var också dessa antikromaners versmått, den
parrimmade, åttastaviga versen, som Chréstien nu upptog för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
