- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
258

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Roman breton och dess förberedelser - Romans bretons

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hennes svägerska, Marie de Champagne, och det var för
detta hov han fortfarande diktade. Men redan förut hade
han varit inne på den romerska diktens område, hade
översatt Ovidius’ Ars amandi och Remedia amoris, efterbildat
flera av metamorfoserna m. m.

Såsom källa till en dylik roman åberopas ofta en bretonsk
“conte“, och denna härkomst bestyrkes ock av innehållet.
Händelserna äro oftast lokaliserade till Bretagne och de
keltiska landen på andra sidan havet, både de geografiska
namnen och personnamnen äro bretonska och walesiska,
och över såväl romans bretons som lais vilar en fläkt av
den févärldens poesi, denna blandning av melankoli och
fantasi, som än i dag är egendomlig för den bretonska
folksagan. Dessa förlorade bretonska prosaberättelser voro i
varje fall äldre än Chréstien, ty redan vid 1100-talets början
möter man i italienska handlingar namn, som tydligen lånats
därifrån (Artusius, Walwanus — Gavian) och med de
normandiska erövrarne på 1000-talet kommit till Sicilien och
Syditalien. Men å den andra sidan voro sagomotiven i dessa
bretonska conter — att döma av romans bretons —
ingalunda ursprungligen bretonska, utan dels allmäneuropeiska,
dels nordiska, dels grekiskt-orientaliska, således en
kombination, som just passar för bretonerna, vilka tydligen lånat
sina sagostoff dels, redan på 900-talet, från sina grannar,
Rollos normandiska vikingar, dels sedermera från Byzans.
Men dessa främmande motiv ha här fått en fullkomligt
bretonsk färgton, och äventyren ha grupperats kring konung
Artus, som i den bretonska sagan kom att spela samma roll
som Karl den store i den franska; även förrädartypen, Keu,
hade utdanats efter Ganelons förebild, ty i den walesiska
sagan är denne alls icke någon förrädare, utan en tapper
krigare.

De bretonska conteurerna, som behärskade både bretonska
och franska, drogo omkring i norra Frankrike, i Normandie
och Champagne, även i England och föredrogo där sina
berättelser, och dessa fortlevde även efter det att Chréstien
skrivit sina versromaner. Denna muntliga prosasaga var
nog också anledningen till, att versromanerna så tidigt, redan
i början av 1200-talet, skrevos om på prosa. Dessa
bevarade prosaromaner, som visserligen äro yngre än Chréstien,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free