Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Roman breton och dess förberedelser - Romans bretons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilka vi här icke kunna gå närmare in, skilja sig ganska
mycket från de äldre. Först nu börjar Galfrids sagokrönika
få någon betydelse och anlitas. Däremot stödja dessa nya
författare sig endast obetydligt på någon bretonsk, från
conteurerna lånad tradition. Delvis äro deras arbeten
omskrivningar på prosa av de äldre versromanerna, delvis
också av de äldre prosaconter, som legat till grund för
dessa, men därjämte har författarens fantasi arbetat alldeles
oberoende av all tradition.
De äventyr, i vilka den vandrande riddaren kastas in,
bliva därför allt mer schablonmässiga, och roman breton
förfaller till samma monotoni som chanson de geste. Men
därjämte kommer ett nytt element in, som visar, att vi
nu lämnat medeltidens upplysningstidevarv, 1100-talet, och
kommit in i den börjande reaktionsperioden. Mot den äldre
tidens sensuella erotik bryter sig nu en religiös mystik, en
spiritualistisk uppfattning av kärleken, som direkt
polemiserar mot 1100-talets. Denna tendens kommer fram redan
hos den nyss omtalade Robert de Boron, som i början av
1200-talet på vers skrev den episka trilogien: Joseph
d’Arimathie, Merlin och Perceval, som mynnar ut i ren
mystik, men kanske ännu mer i en stor prosaroman om
Lancelot. I denna är det ej Perceval, som blir den helige
Graals vårdare, utan Lancelots son Galaad. Denna
ridderskapets högsta värdighet kan blott nås av den, som städse
bevarat en jungfrulig renhet, och både Lancelot och den
världslige Gauvain äro därför uteslutna; endast tre, Boort,
Perceval och Galaad anses värdiga att inträda i helgedomen.
Den utvalde blir Galaad, som har en halft mystisk börd
och städse bevarat sin sedliga renhet.
Men utom för innehållet är denna yngre roman breton
litteraturhistoriskt viktig även för formen. Här få vi
nämligen den moderna tidens första prosaroman. Såsom vi sett
stammar denna form från den keltiska epiken. Redan tidigt
på 1100-talet gjorde fransmännen bekantskap med de
bretonska conteurernas prosaberättelser. Till en början skrevo
de väl om dem på vers, men redan under 1200-talets första
år började fransmännen själva att uppteckna dem på prosa.
Ett steg i denna riktning hade redan tagits genom
versromanerna, ty dessa upplästes blott — vanligen såsom
bordsunderhållning — och sjöngos icke eller föredrogos med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
