Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Medeltidens blomstringstid
- Roman breton och dess förberedelser
- Romans bretons
- Roman breton utom Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
musikackompanjemang såsom chansons de geste. Steget från
denna vers till prosan var därför ej så stort som från
chansons de geste till prosa, men sedan man på 1200-talet
fått romans bretons på prosa, började man under det nästa
århundradet att på samma sätt omskriva den äldre tidens
versifierade chansons de geste. Och så uppstod den
prosaiska riddarroman, som under växlande former fortlevde ända
in på 1600-talet.
ROMAN BRETON UTOM FRANKRIKE
Roman breton blev tidens älsklingsläsning i hela Europa,
vida mera än chanson de geste. Det nationellt franska i
dessa senare hindrade naturligtvis andra folk att fullt
tillägna sig dem. Romans bretons voro däremot fullkomligt
internationella, spelade i land, som för den allmänna
uppfattningen snarare tillhörde sagans värld än verklighetens,
behandlade vidare rent kosmopolitiska idéer, ridderligheten
och kärleken, och voro uttryck just för den nya kulturen
under medeltiden. Från Frankrike spred sig därför denna
diktning mycket hastigt till hela det övriga Europa.
Mest bekanta voro dessa romaner naturligtvis i England,
ty — som vi alltid måste fasthålla — i verkligheten var detta
rike under 1100-talet snarare ett län under Normandie än
tvärtom, och överklassen talade ännu blott franska. Men
även för den engelska underklassen översattes några dylika
dikter. Översättarne voro tydligen folkliga ménestreler, som
icke kunde återgiva den ridderliga tonen i originalen, och
för de egentliga Artus-romanerna synes man dessutom av
engelsk ovilja mot walesarne hava dragit sig. Omkring år
1200 gjorde väl Layamon en utvidgad bearbetning av
Robert Waces Brut, sedan översattes dikterna om Troja och
Alexander, Floire och Blanchefleur m. m., men först på
1300-talet följde några egentliga romans bretons; Sir Tristem
och några andra. Långt tidigare kom denna litteratur till
Norge, visserligen över England, men icke från engelska,
utan från franska original. Den tidigast översatta var
Tristrams saga — från Thomas’ dikt — som 1226 på norsk
prosa tolkades av en munk Robert. Möjligen var också
han översättaren av en samling lais, på norska kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0288.html
