Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den nationella epiken i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den stora dikten om nibelungarna är icke mekaniskt
hopfogad av några mindre Lieder — enligt Lachmann av tjugo
dylika — utan diktad av en enda skald, ehuru denne
visserligen stödde sig på traditionen, på en serie äldre smådikter
och prosasagor, som han med poetens frihet omdanade.
Vilken denna skald varit, känner man ej. Men han var
österrikare och skrev sin dikt omkring år 1200. Denna
föreligger i en stor mängd handskrifter, vilka kunna delas
i två något olika grupper. Den ena gruppen, kallad
Nibelunge Not, företer en mera ålderdomlig text, ehuru själva
handskrifterna äro yngre, den andra, Nibelunge Liet, är
mera elegant och förfinad, men härrör likväl från tiden före
1225. Originalets egen lydelse kan dock ej framkonstrueras
ur en jämförelse mellan båda grupperna, ehuru Nibelunge Not
står detta original närmare än Nibelunge Liet, som är en
mera “hövisk“ omarbetning.
Det material, som denne okände skald hade till sitt
förfogande, får man väl föreställa sig ungefär såsom Eddans
Sigurdsånger, d. v. s. såsom en samling dikter om enskilda
episoder i sagan, somliga antagligen i flera versioner.
Tillsammans bildade dessa smådikter dock en utförlig saga,
som måhända, t. o. m. troligtvis, behandlats i
sammanhängande spilmansdikter och naturligtvis också i prosasagor. En
dylik Nibelungensaga hava vi inlagd i den visserligen först
vid mitten av 1200-talet nedskrivna Didriks saga av Bern,
som återger den lågtyska spilmanstraditionen. Själva sagan
mottog Nibelungenskalden således färdigbildad, till en del även
karaktärerna. Men denna saga hade utdanats av det tyska
folket eller — riktigare uttryckt — av en följd av folkliga
spilmän, och redan denna sagoutveckling vittnar om en
betydande konstnärlig smak. Kompositionen, enhetligheten i
den tyska sagan är nämligen betydligt överlägsen den, som
möter oss i den nordiska versionen. Såsom vi minnas, hade
sagan uppstått genom en kombination av tvänne disparata
delar, av vilka den första skildrat mordet på Sigurd. Den
andra hade handlat om Atles förräderi. Lysten efter
giukungarnas skatter lockar han dem till sig, hans hustru,
giukungarnas syster, söker förgäves varna dem, de dräpas
av Atle, men Gudrun hämnas sina bröder och dräper först
Atle och sedan sig själv. I denna äldre form hängde de
bägge huvudpartierna mycket löst tillsammans. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
