Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Dramat - Mysteriet och miraklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dramat är det icke längre musikaliskt, utan de olika rollerna
deklameras. Stycket är, liksom Hilarius’ Daniel, framvuxet
ur profetdramat och sönderfaller i tre avdelningar:
syndafallet, Kain och Abel samt till sist den följande
profetprocessionen, varefter det hela slutar med en predikan. Författaren
hade tydligen lagt an på de sceniska effekterna, och
anvisningarna i detta fall äro synnerligen talrika. Skådespelarne
ålades att tala långsamt och värdigt. Paradiset
åskådliggjordes genom några fruktträd, uppför kunskapens träd skulle
en mekanisk orm slingra sig, och en särskilt maktpåliggande
roll hade djävlarna, som först släpa ut Adam och Eva samt
även Kain och Abel — den siste dock med större mildhet
än som vederfors den brottslige brodern. Även helvetet
förekom, och från detta skulle rök utgå, när djävlarna,
jublande av fröjd, begåvo sig dit med sitt rov.
Varken Adamspelet eller ett annat från 1100-talet bevarat
Uppståndelsespel framträdde likväl med några litterära anspråk,
och först från 1200-talet hava vi kvar tvänne stycken, skrivna
av verkliga, namngivna författare. Det ena, Le miracle de
Théophile av den förut omtalade Rutebeuf, är föga dramatiskt.
Det behandlar visserligen en medeltida Fausthistoria, prästen
Théophiles förbund med djävulen, men den lättsinnige
Rutebeuf, vars biografi vi måhända erinra oss, låg tydligen ej
alls för den religiösa poesien. Vida bättre är det andra, Li
jeu de Sant Nicolas av Jean Bodel, som här fångar
publikens uppmärksamhet genom ett korstågs spännande scener,
några tjuvbragder, en livlig målning av ett flandriskt krogliv
o. s. v. Här hava vi för första gången ett medeltidsspel,
som verkligen förtjänar namnet drama, och till denna punkt
hade man således nått fram under den period, som vi nu
behandla. Visserligen sammanhänger detta drama ännu med
den kyrkliga kulten, men i det hela verkar det ganska
profant, närmast såsom en chanson de geste — Jean Bodel
författade även dylika — och redan här märker man tydligt den
riktning, i vilken dramat under den följande tiden måste
utveckla sig: till ett rent världsligt, av kyrkan oberoende spel.
Båda de nämnda styckena tillhöra en ny art av medeltidsdrama,
det s. k. miraklet eller den dramatiserade helgonlegenden.[1] Ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
