- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
306

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutning - Allmän översikt - Italien - Spanien, England och Skottland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

även om detta icke var hans egentliga yrke. Så snart någon
märklig händelse inträffat, även en sådan, som blott hade
betydelse för skandalkrönikan, hade han genast en dikt
färdig och gjorde således tjänst såsom ett slags florentinsk
tidning, också däri, att hans dikt var ett uttryck för opinionen
hos de breda lagren. Och redan hos honom kommer det
egendomliga florentinska lynnet fram — detta lynne, som
företer så stor likhet med det attiska.

SPANIEN OCH ENGLAND



Den spanska litteraturen under denna tid är ännu föga
nationell och står i beroende både av den provençalska och
den italienska, men utan att spanjorerna lyckades tillägna
sig renässansuppfattningen i den senare. Såsom redan förut
påpekats hade den borgerliga provençalska lyriken i början
av 1400-talet överförts till Kastilien. Representanter för
denna voro Enrique de Villena och hans vän markisen av
Santillana, men hos dem förenade sig det provençalska
inflytandet med ett italienskt, väsentligen från Dante, vars
Commedia översattes och efterbildades. Någon fart fick den
spanska litteraturen likväl först genom de i nationens liv så
djupt ingripande händelserna omkring 1500: Granadas
erövring och det spansk-amerikanska väldets grundläggning.

Den egendomligaste ställningen intager England. Den
angelsaksiska litteraturen hade, såsom vi minnas, varit
ovanligt rik, den utan jämförelse rikaste under medeltidens
första period. Men hela denna civilisation så gott som
utrotades genom den normandiska erövringen 1066. Den
engelska överklassen berövades sina gods, som nu tilldelades
de normandiska baronerna; sådana större franska läntagare,
tenants-in-chief, funnos till ett antal av omkring 1,500, och
med dessa följde naturligtvis en talrik fransk tjänarskara.
Ännu talrikare voro de mindre läntagarne, de s. k.
subtenants, som också voro normander, så att praktiskt taget
hela den världsliga överklassen var fransk. Den kyrkliga
var det i ännu högre grad; 1071 fanns blott en enda engelsk
biskop, men även de lägre graderna intogos av fransmän,
och enligt en lag av 1164 fick ingen bondson d. v. s.
ingen engelsman bliva präst utan länsherrens tillstånd. Vad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free