- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
311

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutning - Allmän översikt - Frankrike

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

prägel. Men spetsborgerlig såsom i Tyskland är den dock
icke. Författarna äro i regeln borgerliga ämbetsmän, som
ofta äro fästade vid hovet, och deras diktning, visserligen
maniererad och utan lyftning, är dock en diktning för en
fint bildad överklass.

Denna nya poesi var en ättling av den provençalska
lyriken och av Roman de la Rose. Intresset för litteraturen
hade redan på 1200-talet spritt sig till de stora nordfranska
industristäderna, och där bildade borgarna s. k. puys[1], som
anordnade vittra tävlingar och utdelade pris. Men i den
äldre lyrik, som man här efterbildade, trängde nu skolastiken
och allegorien in, och dikten blev därigenom i hög grad
förkonstlad. Uppgiften var — säger Lanson — att giva
tanken det uttryck, som låg den mest fjärran, var minst
nödvändigt och minst väntat. Man sade aldrig enkelt och
direkt vad man hade att säga, utan fördjupade sig först i
allegoriens oändliga labyrint och lånade alla möjliga
prydnader från mytologien, astrologien, fysiken och andra
lärdomsområden. Men på 1300-talet fick denna borgerliga diktning
åter en mera aristokratisk renässans. Den, som här angav
tonen var Guillaume de Machaut, och så till vida fanns det
också hos honom och hans efterföljare något av renässans,
att deras dikter mycket ofta handla om dem själva.
Medeltidens äldre dikter hade i regeln varit namnlösa, och även
då vi känna författarnamnet, är denna kunskap ganska
betydelselös, då dikten aldrig avslöjar författarens själsliv.
Guillaume de Machaut däremot ger oss i en dikt sin egen
kärlekshistoria, och efter allt att döma är denna fullt verklig,
en liten kulturbild från 1300-talet, där både den lärde,
redan sextioårige älskaren och den vittra älskarinnan i våra
ögon alls ej äro tecknade “en beau“. De förnämsta
representanterna för denna skola voro Eustache Deschamps,
Christine de Pisan, Alain Chartier och framför allt Charles
d’Orléans. Deras diktning är icke medryckande, men den
är fylld äv en ofta ädel reflexion, och den utgjorde
tydligen deras tröst under det olycksfyllda århundrade, under
vilket de levde. Karaktäristiskt nog sysselsätta de sig ganska
sällan med denna dystra verklighet, det är, som om de
ville fly den, och i stället fördjupa de sig gärna i den


[1] Puy betyder berg, estrad och avser den upphöjda plats, på vilken
prisdomarne togo plats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free