- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
330

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutning - Dramat - Det komiska dramat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alldeles frånsett dess uppträdande inom mysteriet levat sitt
eget självständiga liv.

Från 1300-talet hava vi inga komiska spel, och i regeln
äro de farser, som upptecknades på 1400-talet, mycket enkla
och konstlösa. Såsom exempel kunna vi välja ett stycke,
Nattmössan, som rör sig med ett komiskt motiv, som sedan
i oändlighet går igen — ett gräl mellan personer, som
missförstå varandra och tala om olika saker. En ung hustru
vet, att hennes gamle mans nevöer skola komma och
beskärma sig för onkeln över hennes snedsprång. Hon
inbillar mannen, att de gjort sig löjliga över hans nattmössa,
och så uppstår en diskurs, där nevöerna tala om frun, men
onkeln tror, att de tala om nattmössan, och så slutar det
hela därmed, att onkeln kör ut dem.

Det är blott en enda av dessa medeltida farser, som höjer
sig till ett verkligt konstverk, och det är Advokaten Pathelin,
som antagligen författats för något glatt sällskap unga jurister.
Det kan vara överflödigt att referera det troligen av de flesta
kända stycket, som för övrigt finnes i svensk översättning
och även torde vara bekant genom Foronis kvicka opera.
Detta stycke, som har bibehållit farsens glada lynne, har icke
blott en mera genomförd intrig än alla de övriga, utan
ock en verklig karaktärsteckning: den fullkomligt
samvetslöse, men till sist överlistade advokaten, den knipsluge, fast
till utseendet enfaldige herden och den — såsom vanligt —
dumme borgaren, och skämtmotivet i Nattmössan — här
diskussionen om det stulna klädet och de mördade fåren —
är utfört med verkligt mästerskap.

Pathelin blev länge utan efterföljd. Men i det obemärkta
fortlevde den franska farsen, tills dess att den med Molière
fick sin stora återuppståndelse, ty hans Le médecin malgré
lui och Georges Dandin äro i själva verket blott farser,
som genom Molières konst blivit höjda till ett högre plan.

Dylika farser funnos, som sagt, överallt, ehuru de ej
längre finnas kvar i medeltida skrift. I Spanien hava inga
entremeses blivit bevarade från denna tid. Den äldsta
italienska skrevs väl vid mitten av 1400-talet på latin av
Sicco Polentone, Ludus ebriorum, men genren framträder
inom litteraturen egentligen först på 1500-talet. Såsom
fristående stycken uppträda farserna ej heller i England förr
än i början av 1500-talet, i de s. k. interludes, som då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free