Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutning - Dramat - Det komiska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under reformationstiden med allt för stor iver kastade sig
in i dagens diskussion, hade detta till följd, att sottien
förbjöds.
Sottien uppfördes, som sagt, av vissa narrsällskap. I Paris
fanns ett dylikt, Les enfants sans souci, vars chef kallades
Prince des sots och vars näst högsta dignitär hette Mère
sotte, men liknande sällskap funnos i de flesta städer, i
Dijon, i Rouen m. m. Les enfants sans souci hade ingått
ett slags allians med några andra lika lysande och glada
sällskap, La basoche du Palais eller du Parlament, La basoche
du Châtelet och L’empire de Galilée. Namnet Basoche
kommer av Basilica och betecknade en förening av de unga
skrivarna i justitiepalatset, i parlamentet och i Châtelet.
L’empire de Galilée utgjordes av skrivarna i räknekammaren,
men anledningen till namnet är ej med säkerhet känd. För
att roa sig och andra gåvo dessa sällskap tre gånger om året
dramatiska föreställningar, farser och moraliteter — som ej
innefattades i det privilegium, som Confrérie de la Passion
hade — och med all sannolikhet var det för en dylik, som
Pathelin skrevs. De spelade antingen på Justitiepalatsets gård
eller inne i den stora salen på det bekanta marmorbordet — en
föreställning, som Victor Hugo skildrat i sin roman Notre
Dame. Dessa sällskaps representationer voro mycket
populära, och vid flera tillfällen inbjödos les basochiens av staden
att med sina föreställningar illustrera någon fest, som staden
gav. Deras lysande period inföll under Ludvig XII:s tid.
men 1582 förbjödos de att uppföra något stycke, som var
riktat mot religionen, mot staten eller mot enskilda, d. v. s.
i verkligheten således ett totalförbud för sottierna, ty sedan
fanns det ej mycket kvar att gyckla med. Efter denna tid
har man heller inga underrättelser om les enfants sans souci,
och även basochernas teater upphörde, ehuru les basoches
såsom juridiska korporationer fortlevde ända till den franska
revolutionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
