Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Petrarca och Boccaccio - Petrarca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt hans så märkliga brev. På alla sina resor spanade
Petrarca efter gamla manuskript. Hade han genom ett citat
anledning att misstänka, att en handskrift befann sig i något
visst kloster, reste han dit, stannade där, till dess att han
hunnit avskriva den eller fått den med sig, och begav sig
så ut på nya upptäcktsfärder. Den moderna tidens första
betydande samling av klassiska handskrifter är också hans.
Och han icke blott samlade böcker. Han älskade dem även
och ville icke, att hans så kära vänner skulle förskingras
efter hans död. För att hålla sitt bibliotek samman
donerade han det därför till staden Venedig och sökte således
att skapa den moderna tidens första offentliga boksamling
— en plan, som dock gick om intet i följd av venetianarnes
brist på litterär kultur.
Även romerska mynt och medaljer började han samla,
enär han funnit, att även de kastade ljus över den antika
odlingen och historien.
I ett annat fall nådde han ej längre än till ett uppslag,
men ett uppslag, som kom att få genomgripande följder.
Genom den romerska litteraturen fick han nämligen blicken
öppnad för den betydelse, som den helleniska kulturen haft
för den romerska, och detta fyllde honom med en allt
starkare längtan att lära känna denna av Cicero och Vergilius
så högt skattade litteratur. Detta var något alldeles nytt.
Ingen av medeltidens lärde hade fallit på denna tanke, ehuru
svårigheterna visst icke voro alldeles oöverkomliga, ty i
södra Italien var grekiskan ännu ett levande språk. I
Provence, där Petrarca vistades, var det betydligt svårare,
ty där funnos inga, som kunde grekiska. Men så kom en
kalabresisk munk, Barlaamo, till Avignon, Petrarca sökte
upp honom, förmådde honom att giva lektioner och började
så, uteslutande av ett litterärt intresse, att studera Hellas’
språk. Men efter någon tid måste Barlaamo draga sin
färde, utan att Petrarca kommit så långt, att han kunde
reda sig på egen hand. En handskrift av Homeros, som
han lyckades förvärva, kunde han därför ej läsa. Men så
till vida hade han dock grundat det grekiska språkstudiet,
att han skapade den entusiasm för Hellas, som sedan fick
en så stor betydelse för humanismens utveckling.
Hans svärmeri för den antika litteraturen hade i viss mån
vuxit upp ur Convenevoles hänförelse för forntidens stolta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
