Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Petrarca och Boccaccio - Petrarca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
romarvälde, och han hälsade därför med hänförelse Rienzos
fantastiska försök att kalla denna forntid till liv. Men någon
praktisk politiker blev han aldrig, och han var alldeles för
mycket egocentriker för att vedervåga sin ställning genom
att ingripa till Rienzos förmån. Här liksom annars skrev
han väl några vältaliga brev, utdelade politiska råd, lånade
från antiken, men av de ledande togs han knappt på allvar.
Man mottog hans råd med artighet, ty han var en berömd
man, men man följde dem ej, och Petrarca tyckes heller
icke hava tagit sig så synnerligen djupt härav, blott han
själv fick en vederbörlig tribut av hyllningar. I den
praktiska politiken var han aldrig inne. Han användes väl vid
flera tillfällen såsom ambassadör, men endast för att hålla
de behövliga prakttalen, och de verkliga underhandlingarna
sköttes av helt andra personer.
Men icke dess mindre gjorde han även här en insats,
och en bland den moderna tidens viktigare politiska idéer
stammar från Petrarca. Det är patriotismen. En dylik
fanns väl ock under medeltiden, men denna var av en annan
art, snarast en hembygds- eller stamkänsla. Den bildade
mannens fosterlandskärlek i våra dagar är däremot
väsentligen en frukt av historiska studier, vilar på samkänslan
med de släkten, som gått, en samkänsla, av vilken blott
den historiskt bildade mannen kan gripas och som därför
var medeltiden okänd. Det är denna art av patriotism, som
först kommer fram hos Petrarca, denne hemlöse lärde, som
ständigt vistades på resor och som aldrig var fästad vid
någon viss italiensk stad. Roms historia var för honom
något stort och heligt, och det var sambandet med denna,
som kom honom att älska det moderna Italien. Själva
begreppet Italien, det gemensamma fosterlandet för Roms alla
söner, för milanesare och pisaner likaväl som för florentinare,
är också en skapelse väsentligen av Petrarca, och han hyllar
det icke blott i sina italienska dikter — såsom i den med
rätta så prisade canzonen Italia mia — utan ock i de
latinska, härligast kanske i den epistel, som han skrev, då han
från Provence flyttade över till Italien och från Gehennas
höjd såg den italienska slätten utbreda sig. I Wulffs
förträffliga översättning lyder den:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
