Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Petrarca och Boccaccio - Boccaccio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dotter till konung Robert av Neapel och en grevinna av
Aquino, att hon var gift med en förnäm man och att hon
hette icke Fiammetta, utan Maria. Om arten av hennes och
Boccaccios förhållande har förts en ivrig diskussion. Den
enda grundvalen för denna är Boccaccios egna skrifter, men
genom en rent glänsande analys av dessa har Crescini fått
fram en verklig kärlekhistoria, som i huvudsak förefaller
vara slående riktig. De äldsta dikterna skrevos, medan
Boccaccio ännu blott suckade för sitt hjärtas dam, de senare,
sedan hon redan övergivit honom, och bakom dem hava vi
en icke blott litterär erotik, utan en verklig och sensuell,
sådan vi kunnat vänta hos Decamerones författare.
I två avseenden fick denna förbindelse en avgörande
betydelse för Boccaccios liv. För det första införde Fiammetta
honom i det högre sällskapslivet i Neapel, säkerligen ock
vid hovet, och detta nya umgänge gav den unge studenten
en annan syn på livet. I viss mån hade han väl fått denna
redan genom förflyttningen från Florens till Neapel.
Arnostaden, hopträngd inom sina försvarsmurar, uppfylld av
hundratals grå, bistra försvarstorn vid de trånga gatorna,
var en dyster, allvarlig stad, där intresset delade sig mellan
det industriella och merkantila arbetet och de förbittrade
politiska striderna, en fullkomlig kontrast till det öppna,
uppför bergsluttningarna klättrande Neapel med dess
blånande golf och dess färgrika, ännu halvt antika folkliv.
Och redan såsom student tyckes Boccaccio hava deltagit i
det rörliga, sorglösa liv, som utvecklade sig på dess Chiaja
och som så väl stämde med hans lynne. Redan under denna
tid samlade han utan tvivel de verklighetsintryck, som sedan
komma fram i hans noveller. Men bekantskapen med
Fiammetta förde honom upp på ett högre plan. Den
neapolitanska konungaätten stammade från Provence, och över livet
vid hovet vilade ännu något av den provençalska poesiens
aftonrodnad. I Filocolo har Boccaccio — för övrigt ganska
omotiverat — inkastat en liten skildring av det neapolitanska
hovlivet. Under middagshettan har sällskapet slagit sig ned
i en skuggig lund, där man diskuterar spörsmål ur
kärlekskonsten under Fiammettas ordförandeskap. Några prov på
dessa problem visa bäst den föreställningsvärld, inom vilken
man rörde sig: “En ung dam älskas av två unge män och
skall tillkännagiva, vilken hon föredrager. Hon tar då kransen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
