Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Petrarca och Boccaccio - Den italienska litteraturen efter Petrarca och Boccaccio - Humanismen efter Petrarca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
renässansens. Likaså fortsättas laude och rappresentazioni. Friskare
och bättre tyckes den lyriska folkdikten hava varit, och
från 1400-talet finnas flera vackra canzoner, madrigaler,
sirventeser m. m. av namnlösa författare, men även av
några till namnet kända. I det hela är det dock blott
novellen, som röjer några reflexer av det genombrott, som
skedde med Boccaccio. Hans förste efterföljare var
Francesco Sachetti, av vilken vi hava kvar mer än 200 noveller,
enklare, mera folkliga än Boccaccios, men också mera triviala,
mera anlagda på en fabula docet. De flesta äro små
anekdoter, framlagda utan någon större berättartalang och
liksom i Cento novelle antiche ännu med huvudvikten lagd på
själva händelserna, ej på den psykologiska motiveringen.
Ungefär samtidig med honom var en annan florentinare Ser
Giovanni, författare till Il Pecorone, en samling av 50
noveller, bland vilka vi också finna den, som sedan bearbetats i
Köpmannen från Venedig. Den mest betydande av dessa
novellister var neapolitanaren Massuccio, som levde på
gränsen till högrenässansen och vars Novellino — 50 noveller
— kraftigare och mera målmedvetet än Decamerone
angriper tidens vidskepelse, den kyrkliga skenheligheten och
munkarnas liderlighet. Den kanske mest bekanta av hans
noveller är den, i vilken sagan om Romeo och Juliet för
första gången berättas; händelsen tilldrager sig här likväl i
Siena och det olyckliga kärleksparet bär andra namn.
Den renässansrörelse, som samtidigt så kraftigt utvecklade
sig inom konsten, har således blott avsatt svaga spår inom
den italienska folklitteraturen, och inom denna fick
Boccaccio några efterföljare först med högrenässansen. De
hundra åren mellan honom och Lorenzo dei Medici göra
därför snarast intryck av ett återfall till medeltiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
