Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Petrarca och Boccaccio - Humanismen efter Petrarca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vän Coluccio Salutati, som 1375 blev kansler för signorian
i Florens och var den förste i raden av renässansens
klassiskt bildade statssekreterare, en ypperlig latinsk stilist och
liksom Petrarca en lidelsefull spanare efter klassiska
handskrifter. Han ärvde ock Petrarcas svärmeri för Hellas, och
genom hans försorg inkallades den förste verkligt lärde
greken till Italien, den berömde Manuel Chrysoloras, som
1396—1400 mot offentlig ersättning höll en serie
föreläsningar i Florens, vilka bevistades av stadens förnämsta män.
Härigenom och genom den, visserligen ofullständiga,
grekiska grammatika han skrev, kan det grekiska språkstudiet
sägas hava blivit grundlagt, och dessa föreläsningar bilda
därför på sätt och vis epok i den moderna lärdomshistorien.
Efter honom följde andra lärda greker: Theodorus Gaza,
Georgius Trapezuntius samt framför allt Johannes
Argyropulos och kardinal Bessarion, vilka kommo till Italien,
medförande massor av grekiska handskrifter. Särskilt var
Bessarion en bland sin tids främste boksamlare, och hans
handskrifter bilda grundstommen till Venedigs Marcusbibliotek.
De andra verkade såsom lärare i grekiska, och redan vid
1400-talets mitt var kunskapen i detta språk tämligen
allmänt spridd bland Italiens humanister. Flera av dem reste
själva över till Byzans för att där tillhandla sig handskrifter
och studera språket såsom Filelfo, Guarino och Aurispa,
vilken senare återvände med en skörd av ej mindre än 238
grekiska manuskript. Det är också dessa trägna samlares
handskriftsförvärv, som vi hava att tacka för den kännedom,
vi äga om det antika Hellas författare, ty 1453 föll Byzans
för de turkiska barbarerna, och därmed var möjligheten till
vidare upptäckter för en lång tid avskuren.
Men man icke blott samlade grekiska auktorer; man
började ock att översätta dem till latin för att göra dem kända
i vidare kretsar. Sådana översättare voro Lionardo Bruni
och Ambrogio Traversari, och Nicolaus V, de väldiga
planernas man, umgicks t. o. m. med tanken på att låta
översätta hela den grekiska litteraturen. Samtidigt fortsattes
Petrarcas jakt efter latinska handskrifter, och den lyckligaste
upptäckaren var här den oförtrutne Poggio Bracciolini, som
återfann Quintilianus’ Institutiones, tolv komedier av
Plautus, tio okända tal av Cicero o. s. v. Hand i hand med
detta upptäckararbete gick ett annat: att allt mer och mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
