Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Chaucer och hans samtida - Chaucer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påverkad av Guillaume de Machauts Dit de la fontaine och
andra franska dikter, delvis även av Ovidius.
Genom den italienska resan 1373 lärde han emellertid
känna den nyaste italienska litteraturen, och under den andra
perioden, som man plägar räkna till ungefär 1385, har han
utbytt de franska mönstren mot italienska. Väl skriver han
fortfarande allegoriska visionsdikter, såsom The parlament
of foules (fåglarnas parlament), en hyllningsdikt till Richard
II:s brud, och The house of Fame (Ryktets tempel), men
i båda dessa är det Dantes stora dikt, som är hans förebild,
och redan i den förra dikten spåra vi något av Chaucers
så älskvärda humor; en tredje dikt från denna tid, A
complaint to his lady, är t. o. m. skriven på terziner. En fjärde
dikt, Legend of good women, som står på övergången till
nästa period och är avfattad i “heroic couplets“, är också
en visionsdikt, men dess källa är Boccaccios De claris mulieribus.
Det är dock egentligen i två dikter, som han visar sig
påverkad av den italienska ungrenässansen, nämligen i Palamon
and Arcite samt i Troilus and Cryseide, för vilka Boccaccios
Teseide och Filostrato ligga till grund. Den förra dikten,
som i omarbetad form ingick i Canterbury tales såsom The
knight’s tale, finnes ej längre kvar i det ursprungliga skicket;
några av stanzerna hava dock ingått i andra dikter, särskilt
i den blott påbörjade dikten Annelide and Arcite, för vilken
dikt han möjligen fått uppslaget från Fiammetta. Att
emellertid den första bearbetningen av Palamon and Arcite haft
en alldeles annan karaktär än The knight’s tale är tydligt
redan därav, att den förra var avfattad i de chaucerska
stanzerna, under det att den senare är på heroic couplets;
förmodligen var dikten ännu hållen i den franska
medeltidsromanens ideella stil. Men någon allegori var den i varje
fall icke. Bättre kunna vi bedöma hans andra bearbetning
från Boccaccio, hans Troilus and Cryseide, där han dock
icke så litet utvidgat Filostrato. I handlingens gång har
han tämligen troget följt sitt original, men i
karaktärsteckningen har han tillåtit sig några betecknande förändringar.
Sensualismen, att ej säga liderligheten hos Boccaccios
hjältinna stötte Chaucers engelska smak, och ehuru hon även
hos honom är änka, gör hon snarare intryck av en oerfaren
ung flicka än av Boccaccios depraverade världsdam. En
ännu starkare omdaning har rouéen Pandarus undergått, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
