Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Chaucer och hans samtida - Langland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
asketisk eremit, som genom sina folkpredikningar väckte stort
uppseende, angrep varken påven eller avlaten. Men en
efterföljare, som enligt 1400-talets tradition hette William
Langland, stod redan åtskilligt till vänster om honom. Med
våldsamhet, stundom med en egendomlig realistisk satir,
anfaller han avlatskrämeriet, tiggarmunkarna, den fala,
förvärldsligade hierarkien, och ehuru han ej kommer med några
kätterier med avseende på själva läran, möter man dock
hos honom ett patos, som erinrar om reformationens första år.
Dikten, The vision of Piers Plowman, som i sin första
redaktion härrör från 1362, är, såsom man kunnat vänta
under denna tid, en allegori, vars detaljer äro långt ifrån
klara — måhända därför att det varit flera författare till de
olika partierna. Men på sina ställen får denna allegori en
realistisk kraft, som visar, att den härrör från samma tid
som Chaucer. I en dröm har Langland en syn: “Jag var
i en öken, jag visste ej var. Och när jag blickade mot
öster, högt mot solen, såg jag ett torn, konstfullt byggt på
en kulle, och under denna en djup klyfta, i vilken ett
fängelse befann sig med djupa, mörka gravar, hemska att
åse. Mellan båda låg ett fält, fullt av olika slags människor,
som arbetade och vandlade såsom världen kräver. Några
plöjde och unnade sig sällan någon vila, förrättade ett hårt
arbete, som sedan kom slösarna tillgodo.“ Fältet är världen,
och författaren karaktäriserar här olika samhällsklasser,
anfaller tiggarmunkarne, som till fromma för sin buk predika
evangelium, och pilgrimerna, som vallfärda till S. Jago eller
Rom för att förvärva sig rätten att ljuga under återstoden
av livet. Tornet är Sanningens bostad, och ur detta träder
en hög kvinnlig gestalt, som representerar den heliga kyrkan.
På skaldens fråga, huru han skall kunna rädda sin själ,
ger hon honom till svar: Sök sanningen; hon är det högsta
goda. Och denna sanning visar sig vara en levande tro,
som yttrar sig i kärlekens gärningar, vilka äro förmer än
fastor. Sedan kommer ett nytt uppslag: Bestickligheten
skall gifta sig med Falskheten. Men Teologien uppträder
däremot; och efter åtskilliga förvecklingar mynnar denna
vision ut i en predikan mot pilgrimsfärder och
peterspenningar. Den nästa visionen börjar med ett tal av Samvetet,
och efter detta besluta alla att vallfärda icke till S. Jago
utan till Sanningen, och här får man bonden Peter till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
