Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Högrenässansen i Italien
- Karaktäristik av högrenässansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÖGRENÄSSANSEN I ITALIEN
KARAKTÄRISTIK AV HÖGRENÄSSANSEN
Omkring 1470 kom en ny svallvåg — högrenässansen,
som inom litteraturen ej alldeles sammanfaller med samma
period inom konsten, där högrenässansen börjar först med
1500-talet. Denna högrenässans uppträder ungefär
samtidigt i Florens, Ferrara och Neapel och skiljer sig ganska
skarpt från den närmast föregående tiden. Den enda
renässansrörelse, som då fanns, var humanismen. Men trots
den betydande vetenskapliga insats, som den gjort, hade
ungrenässansens humanism dock icke nått det mål, som var
dess egentliga: skapandet av en nylatinsk poesi. Ingen,
utom Petrarca och Boccaccio, av de författare, som
försökte sig häri, var någon poet, ingen, ej heller Petrarca
och Boccaccio, hade trängt in i de antika diktverkens anda,
och deras dikter blevo därför föga annat än skolexercitier.
Högrenässansens nylatinska diktning är däremot verklig poesi,
och här möta vi två betydande skalder: Poliziano och
Pontano. Även inom vetenskapen gjordes nya uppslag. Genom
Pico della Mirandola riktades nu uppmärksamheten på ett
nytt, viktigt kunskapsområde: den orientaliska filologien, och
i Machiavelli fick den nyare tiden sin förste store politiske
tänkare.
Men ännu skarpare framträder skillnaden inom poesien
på vulgärspråket. Mellan Boccaccio och Lorenzo dei
Medici kan denna ännu sägas vara rent medeltidsartad, och
någon påverkan från renässansen spåras här knappt.
Humanisternas lärda, latinska litteratur och folkets italienska
stodo såsom oförmedlade motsatser mot varandra. Nu
däremot började den sammangjutningsprocess, som
senrenässansen mera målmedvetet skulle fortsätta. Det nya och
betydelsefulla hos högrenässansen är nämligen, att
humanister, män med en hög klassisk bildning, nu vända sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0113.html
