93 (Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högrenässansen i Italien - Karaktäristik av högrenässansen - Lorenzo dei Medici

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är det religiösa intresset. Det drag, som kanske starkast
framträder hos högrenässansen, är dess glada, fria
hedendom. Men även under denna tid funnos religiösa
strömningar — för övrigt, djupast sett, de samma som under
medeltiden: en mystisk, som särskilt framträder i
platonismen, och en rationalistisk, som röjer sig i angreppen på
präster, avlat, kyrkoorganisation o. d. I Italien var
emellertid hedendomen alldeles för starkt rotad för att själva
utbrottet skulle komma därifrån. Men när
reformationsrörelsen gripit omkring sig i Tyskland och Frankrike, spred
den sig hastigt till Italien, och ett yttre tecken på
omsvängningen i det allmänna åskådningssättet var, att den
bigotte, nederländske barbaren Hadrianus VI 1521 valdes
till påve efter den mediceiska hedningen Leo X. Och nu
fylles även den italienska litteraturen av ett religiöst patos,
som alldeles saknas i högrenässansens dikt.

LORENZO DEI MEDICI

Då vi nu övergå till den italienska högrenässansen, vända
vi oss först till den italienska dikten och skola därefter
behandla den nylatinska samt vetenskapen.

Sin vagga hade högrenässansen i Florens, och
centralfiguren där var Lorenzo dei Medici, “il magnifico“, sonson till
den store Cosimo. Född 1448 trädde han redan 1469 i
spetsen för Florens styrelse, ehuru han, officiellt sett, blott
förblev en vanlig medborgare. Till sitt yrke var han
bankir, ehuru såsom sådan vida underlägsen farfadern, ty trots
den oerhörda allsidigheten i sina intressen var han dock
alltför mycket upptagen av politiken, vetenskapen och
konsten för att bliva någon stor finansman. Han hade erhållit
en fullt humanistisk uppfostran, men lärd pedant var han
minst av allt. Han var en slug, beräknande och
hänsynslös politiker, en entusiastisk konstnär, en outtröttlig
beskyddare av Florens målare och bildhuggare, en fanatisk
samlare, som fyllde sitt palats — nu Palazzo Riccardi —
med antika konstverk av alla slag och som hopbringade
den handskriftsamling, som utgör grundstommen till
Bibliotheca Laurenziana i Florens, han var förtrogen vän med
tänkare och vetenskapsmän som Ficino och Pico della

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/allmlihi/3/0115.html

		Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen / 93 (1919-1926) Author: Henrik Schück Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|