Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högrenässansen i Italien - Lorenzo dei Medici
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
poetens fantasi. Andra dikter äro idyller i samma stil som
Boccaccios Ninfale Fiesolano: så det förtjusande poem,
Ambra, i vilket han besjunger sin villa Poggio a Cajano.
Nymfen Ambra förföljes här av flodguden Ombrone och
förvandlas av Diana till en klippa — den, på vilken
Lorenzo uppförde sin villa vid randen av floden Ombrone.
En tredje dikt är ännu mera märklig: Nencia da Barberino,
världens första realistiska idyll. Lorenzo har här försmått
den antika maskeradkostymen och lägger dikten i mun på
en verklig herde, Valléra, som skildrar sin kärlek till den
täcka och raska bondtösen Nencia från byn Barberino
utanför Florens. När hon slår upp sina ögon, verkar det såsom
en fest, hennes näsa är så vacker, att den förefaller som
snidad med borr, läpparna äro röda som koraller, och hon
har två rader tänder, som äro vitare än hästarnes, mer än
tjugo på var sida. Bilderna äro, som man ser, ofta
avsiktligt komiska, men realismen sjunker här icke ned till
burlesk, såsom i Pulcis efterbildning Beca da Dicomano.
Högst står Lorenzo kanske i sina Canti carnascialeschi, och
sällan klingar oss renässansen så fulltonigt till mötes som
i den underbara Trionfo di Bacco e Arianna med dess
återkommande refräng:
Quant’ è bella giovinezza,
Che si fugge tuttavia.
Chi vuol esser lieto, sia;
Di doman’ non c’è certezza.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
