Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Högrenässansen i Italien
- Poliziano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
POLIZIANO
Vid Lorenzos sida stod hans vän Angelo Poliziano, född
1454 i den lilla staden Montepulciano, varifrån han tog
sitt tillnamn. Då han var 10 år gammal, blev hans fader
mördad i en släktfejd, och gossen kom då till Florens, där
han under ledning av Ficino, Landino och Argyropulos
utbildades till en lärd humanist och näst Pontano
renässansens främste latinskald. Lorenzo blev nu den brådmogne
ynglingens beskyddare, och tack vare hans välvilja fick han
en ekonomiskt betryggad existens. Han överlevde
visserligen i två år sin furstlige vän, men avled 1494, kort före
utbrottet av Savonarolas uppror, som ju företrädesvis
riktade sig mot den hedendom, för vilken Lorenzo och
Poliziano varit de mest lysande representanterna.
För samtiden hade Poliziano sin förnämsta betydelse såsom
den lärde humanisten och den elegante latinskalden. I vår
tid är han mest bekant för sina italienska dikter, och
onekligen äro dessa högst betydande. Hos honom framträder
nämligen högrenässansens poesi i en annan skiftning än hos
Lorenzo. Denne hade, då hans egen naturell kommit till
synes, framför allt varit realist. Det karaktäristiska för
Poliziano är däremot en ideal skönhetskänsla, en förening
av grace och fantasi, som erinrar om antiken utan att vara
någon själlös imitation. Kritiken har i hans dikter
uppvisat talrika reminiscenser från den latinska poesien, men
dessa verka icke såsom lån, utan såsom uttryck för
Polizianos egen naturell. Antiken trycker aldrig ned honom,
såsom Trissino och andra av senrenässansens pseudoklassiska
författare, utan har fritt upptagits och ombildats till något
nytt och självständigt. Framför allt är Poliziano målare,
och hans Stanze per la giostra ha även inspirerat en av
tidens främste konstnärer, Sandro Botticelli, vars målningar
ofta i färg återgiva Polizianos lätta fantasiskapelser, så hans
Anadyomene, som på sitt musselskal föres fram över vågen,
och framför allt den förtjusande bilden av Våren, som utan
tvivel återgår till det kanske vackraste partiet i La Giostra,
där Poliziano skildrar Giuliano dei Medici’s älskade
Simonetta. Denna färgglädje och denna fantasi är det måhända
mest kännetecknande för högrenässansen. Tonen anslås
först av Poliziano, och den ljuder än starkare hos Ariosto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0118.html
