Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högrenässansen i Italien - Poliziano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Antiken saknade väl ett egentligt herdedrama, men
Theokritos’ och Vergilius’ ekloger hade, såsom vi minnas, ofta
dialogisk form. Och Orfeo är knappt annat än en eklog,
där detta dramatiska element ytterligare stegrats. Däremot
hade medeltiden verkligen ett herdedrama; vi erinra oss Robin
et Marion, som även däri påminner om Orfeo, att stycket,
i motsats till den antika eklogen, var ett sångspel. Robin
et Marion var dock troligen en enstaka företeelse, och det
är föga sannolikt, att Poliziano känt till denna pastorelle.
Däremot bör Orfeo betraktas såsom en vanlig
“rappresentazione“, blott uppförd med större prakt än vanligt. Det nya
ligger däri, att Poliziano lånade själva ämnet från antiken
och i tonen anslöt sig till den antika eklogen.
Stycket vann emellertid talrik efterföljd, och en mängd
“favole“ började nu skrivas, d. v. s. smådramer med ett
från antiken hämtat innehåll, med musik, baletter och granna
dekorationer. De mest bekanta äro Bojardos Timone, vars
ämne lånats från Lukianos och sedermera behandlades i
Shakspere’s Timon of Athens, vidare Agostino Beccaris Il
Sacrifizio, som 1554 uppfördes i Ferrara och en tid med orätt
ansågs vara det första herdedramat. Fullt utvecklat möter
oss slutligen detta herdedrama i Tassos Aminta och i Guarinos
Pastor fido, och slutligen — på 1590-talet — övergår detta
drama i operan.
Anledningen att Poliziano kom att försöka sig såsom epiker
var en annan fest. Florens var visserligen en borgarstad,
men Lorenzo och hans vänner hade dock ett visst sinne för
riddarlivets romantik, och ett uttryck härför voro de
praktfulla torneringar, som stundom till folkets förlustelse
anordnades. 1469 hade en dylik tornering hållits i anledning
av Lorenzos giftermål med Clarice Orsini, och Lorenzos
seger firades då i en dikt av Luigi Pulci (även tillskriven
brodern Luca). Sex år därefter, 1475, hölls en ny
tornering, i vilken Lorenzos broder Giuliano var hjälten, och det
var denna tornering, som Poliziano erhöll i uppdrag att i
en dikt föreviga. Ämnet var ju ej vidare tacksamt, och att
såsom Pulci författa en panegyrik med beskrivning på vapen,
dräkter och hästar var givetvis ej tilltalande för en verklig
skald som Poliziano. Han valde därför en annan utväg och
lade planen till — vad vi skulle säga — en heroisk idyll.
Versmåttet, ottavan, lånade han från den folkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
