Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högrenässansen i Italien - Poliziano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt återklingar ännu hos Tasso och i det venetianska
måleriet.
Men ännu ett karaktäristiskt renässansdrag möter oss hos
Poliziano — den starkt individuella berättarkonsten. Vi
hava redan mött den hos Chaucer. I Italien uppträder den
först hos Poliziano för att hos Ariosto nå sin fulländning.
Såsom italiensk skald uppträdde Poliziano både såsom
lyriker och såsom dramatiker och epiker. Hans lyriska
diktning ansluter sig närmast till folkvisan. Hans “rispetti“
och ballate hava upptagit dennas form och fyllas av samma
livsglädje som Lorenzos Trionfo di Bacco e Arianna: plocka
rosen, medan den ännu står i blom, och njut av den
flyende ungdomstiden, innan denna viker för “la brutta
vecchiezza“. Den årstid, han helst firar, är maj, då
naturen sväller av kraft och lycka, då ängen skimrar i hela
sin blomsterprakt och då kärleken vaknar i de unga
flickornas hjärtan...
Som dramatiker skrev han herdedramat Favola di Orfeo,
som författades på tio dagar och uppfördes 1472 såsom ett
festspel vid kardinalens av Gonzaga högtidliga intåg i
Mantova. Innehållet, som lånats från Ovidius, är mycket enkelt.
Herden Aristeo älskar Orfeos maka Euridice, som blir stungen
av en orm, då hon flyr för herden. Sedan nedstiger Orfeo
till underjorden, och rörda av hans underbara strängaspel
vilja Orcus’ makter återgiva honom Euridice. Men trots
förbudet vänder han sig om att skåda henne, hon
försvinner, och så slutar det hila dramat därmed, att Orfeo
sönderslites av bacchantinnor. Handlingens enhet är således
ej vidare strängt iakttagen, men styckets förtjänster äro ej
heller dramatiska, utan lyriska — det hela var ju ett
sångspel, i vilket musiken antagligen betydde mera än orden,
och en stor vikt lade man utan tvivel också vid de granna
dekorationerna och kostymerna.
Så enkelt, nästan naivt detta stycke än förefaller oss,
intager det likväl en viktig plats inom litteraturhistorien.
Väl är det alldeles orätt att, såsom en tid skedde, häri se
uppslaget till den moderna tragedien. Denna uppstod i
anslutning till det antika dramat, och här har Orfeo ej haft någon
betydelse. Men väl är Polizianos lilla stycke världens äldsta
herdedrama, och det var ur detta herdedrama, som sedermera
operan utvecklades. Utan alla förberedelser var Orfeo icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
