Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Humanismen utanför Italien
- Den tyska humanismen och reformationen
- Den tyska humanismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN TYSKA HUMANISMEN
OCH REFORMATIONEN
Den humanistiska rörelse, som på 1300-talet uppstod i
Italien, spred sig först till Tyskland, och detta var ju även
naturligt. Tyskland låg Italien närmast,
handelsförbindelserna mellan de båda landen voro mycket livaktiga och även
den politiska och kyrkliga samfärdseln. Förutsättningarna
förefalla ock i flera fall likartade. Även Tyskland var
splittrat i en mängd olika småstater, och liksom i Italien
funnos här fria städer, där individualiteterna efter vad det
synes borde hava kunnat utvecklas lika kraftigt som i det
södra grannlandet. Men faktiskt voro olikheterna större än
likheterna. Med några ytterst få undantag voro furstarna
råa och obildade, och av de fria städerna var det knappt mer
än två, Augsburg och framför allt Nürnberg, i vilka
patricierna röjde några humanistiska intressen — i Augsburg
Conrad Peutinger, i Nürnberg Willibald Pirckheimer. Och
medeltiden satt här vida djupare än i Italien. Gotikens
vertikalism framträdde här starkare än annorstädes,
universiteten voro skolastikens främsta borgar, och den medeltida
mystiken hade här slagit ut i färgrikare blomster än
annorstädes. Humanismen måste dessutom för tysken te sig helt
annorlunda än för italienaren. I det ena fallet betydde
humanismen ett återuppväckande av folkets egen forntid, i det
andra blev humanismen ett svärmeri för en dock i viss mån
främmande kultur. Den tyska humanismen företer därför redan
från början en egendomlig brytning: å ena sidan kärleken till
den klassiska bildningen, å den andra hatet mot det Rom,
som kyrkligt och ekonomiskt förtryckte Tyskland. Särskilt
stegrades denna tyska, antiromerska patriotism genom
bekantskapen med Tacitus’ under medeltiden så gott som okända
Germania, där barbarernas rena seder tendentiöst
förhärligades i motsats till det romerska sedefördärvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0153.html
