Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen utanför Italien - Den tyska humanismen och reformationen - Erasmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke givits någon teolog, någon biskop, någon påve eller furste.
Ej så att vi icke skola lyda dem, men vi skola först och främst
lyda Kristus“. Då det i Apostlagärningarna berättas, att Petrus
tog in hos en garvare, utropar han: “En sådan gäst, den
främste av apostlarna, boende hos en stackars hantverkare!
och i våra dagar förslå knappt tre palats för Petri
efterföljare“. Och till Pauli yttrande, att han förkunnade
evangeliet utan kostnad för någon, fogar han den bittra
anmärkningen, att häröver kunde evangeliets förkunnare
numera ej skryta: “Ingenting får man för intet. Man kan ej
en gång gratis bliva jordad.“
Två år efter utgivandet av den första upplagan började
reformationsrörelsen. Till en början förhöll sig Erasmus
neutral, ehuru han uttalade sig mot alla våldsåtgärder:
“Sanningen blir ändock icke undertryckt, även om Luther
skulle bliva det“. Men pressad tog han till orda — mot
Luther. Beskyllningar för feghet och lumpna motiv
slungades nu ut mot honom, och nekas kan icke, att dylika motiv
kunnat inverka. Liksom de flesta mera betydande
humanister var Erasmus i hög grad beroende av kyrkliga
pensioner, och denna ekonomiska synpunkt kan ju hava inverkat.
Men utom det att Erasmus även i andra fall visade en
avgjord obenägenhet att sälla sig till dagens tvistande partier
och föredrog att vara en man för sig, så stodo han och
Luther på alldeles skilda ståndpunkter. Erasmus var väl en
verkligt religiös personlighet och även varmt intresserad för
en kyrklig reform, för avskaffandet av de skriande
missbruken och även för en modernare uppfattning av själva
dogmerna. Men i främsta rummet var han dock humanist,
och hans mål var den klassiska bildningens pånyttfödelse;
praktiska reformer voro endast ett intresse i andra hand.
Nu fruktade han med skäl, att de religiösa tvister, som
Luther framkallat, skulle draga uppmärksamheten från de
humanistiska studierna. Rörelsen vände sig ju till en stor
del mot denna tids främste mecenater, kyrkofurstarna, och
måste givetvis göra humanismen misstänkt i deras ögon.
“Luther“ — skrev han — “utsätter både mig och de
klassiska studierna för det största hat. Var och en vet, att
kyrkan varit fördärvad genom ceremonier och mänskliga
stadgar, uppfunna i avsikt att därav slå mynt, och många
hava redan önskat och strävat efter ett botemedel, men illa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
