Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen utanför Italien - Den tyska humanismen och reformationen - Erasmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödvändigheten av en revision av Vulgata. Från denna voro alla
översättningar till de moderna språken, och dylika funnos
i de flesta land, ehuru bibeln under medeltiden tyckes hava
lästs ganska litet. Gemene man var i allmänhet icke
läskunnig, och de, som kunde läsa, föredrogo legender och
uppbyggelseskrifter. De lärde studerade bibelkommentarer,
men sällan själva bibeln. Redan detta — att rikta
uppmärksamheten på bibeln själv — var således en ganska
betydelsefull gärning.
Den 1 mars 1516 utkom Novum Instrumentum med nya
testamentets grekiska text å den ena sidan och å den
motsvarande en därifrån av Erasmus verkställd latinsk
översättning. Till grund för den grekiska texten hade han lagt
fem manuskript, ej vidare värdefulla; det äldsta var från
900-talet. Men den andra upplagan, 1519, innehöll en
betydligt förbättrad text, som i det hela föga avviker från
Tischendorfs, och själva översättningen skiljer sig så mycket
som möjligt från Vulgata, någon gång även då Vulgata har
rätt. Redan detta röjer det polemiska syftet, och det
framgick än tydligare av ett träsnitt, som Erasmus ironiskt satt
över det påvebrev, i vilket arbetet anbefalldes. Det
föreställde romarnes besegrare, germanen Arminius, som slår
Varus’ legioner, och såsom motto hade Erasmus satt: Tandem,
Vipera, sibilare desiste (upphör då, din huggorm, att väsa!).
De anmärkningar, som åtföljde översättningen, voro ock
högst betydelsefulla och avsågo icke blott språket, utan gingo
ock ut på en kritik av kyrkans lära. Så uteslöt han det
bekanta, men understuckna stället i Johannes första epistel,
som anförts såsom ett bland huvudbevisen för treenigheten.
På ett annat ställe uttalar han såsom resultatet av sin
bibelforskning: “Fadern kallas mycket ofta Gud, sonen
stundom, den helige ande aldrig.“ Vid det bekanta bibelspråket:
Du är Petrus och på denna klippa skall jag bygga min
församling, vilket ju var det främsta stödet för den romerske
påvens andliga maktställning, uttalar Erasmus sin förvåning
över, att det kunnat anses syfta blott på påven, ty det
“avser ej honom allena, utan alla kristna“. Likaså
opponerar han sig mot den vanliga tydningen av orden: “Denne
är min käre son, i vilken jag funnit ett gott behag; hören
honom“, och anmärker, att “Kristus är den ende lärare,
som blivit tillsatt av Gud själv. En sådan myndighet har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
