Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen utanför Italien - Den tyska humanismen och reformationen - Erasmus - Hutten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egentligen endast på det negativa däri, gå ej i kyrkan,
skymfa påven och avsluta vid bägaren sina evangeliska
förbund“ .
Det var också denna brist på estetisk känsla, som stötte
alla humanisterna tillbaka från protestantismen. Jag
bekänner, skrev den ädle Crotus Rubianus, “att jag under
åtskilliga år känt mig mycket dragen till det lutherska
företaget. Men då jag märkte, att man sönderslet och
besudlade allt, även om det härledde sig från apostlarnas och
deras lärjungars tid, och att den ena sekten uppstod efter
den andra, tänkte jag, att djävulen i det godas gestalt
infört ett stort ont och därunder brukat skriften såsom sköld.
Jag beslöt mig alltså att kvarstanna i den kyrka, där jag
blivit döpt och uppfostrad. Även om där finnas brister, så
kunna dessa med tiden botas snarare än de, som existera
inom den nya kyrkan, vilken på så få år splittrat sig i
så många sekter.“
Det demagogiska stridssättet stötte även en aristokratisk
natur som Erasmus tillbaka. I många, kanske de flesta
punkter hade han ju ivrat för det program, som sedan blev
Luthers, men han hade därvid vänt sig till de lärde och
omdömesgilla, ej till den råa massan, och denna ville han
varken hava till domare eller vapenkamrat. “Jag har önskat“,
skrev han, “avskaffandet, ej endast förändrandet av
fariséernas tyranni, men skola vi nödvändigt vara slavar, så vill
jag hellre hava påvar och biskopar till mina herrar än dessa
småtyranner, som äro långt mera olidliga än alla de andra
tillhopa.“ För en man, vilken i likhet med Erasmus var
fylld av antikens frihetssvärmeri, var det också något mycket
litet tilltalande i den nya cæsaropapism, som hägrade för
den lutherska kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
