Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen utanför Italien - Den tyska humanismen och reformationen - Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
självplågerier, vakande och annat, som gör kroppen smärta,
ingenting: “Mir ists wiederfahren, der ich doch nicht sehr damit
ungefochten ward; doch je mehr ich mich casteiete und
macerirte und meinen Leib zähmete, je mehr ich brannte.“
Augustinermunkarna voro emellertid utmärkta icke blott
för sin moraliska stränghet, utan ock för sina vetenskapliga
intressen, och som det synes mildrade de studier, på vilka
Luther nu kastade sig, så småningom den djupa disharmoni
och det svärmeri, åt vilka han hemfallit. Med sin
överlägsna begåvning blev Luther nu en för sin tid lärd teolog,
förvärvade sig ock en god humanistisk bildning, ehuru hans
synpunkter aldrig blevo humanistens, och av sina förmän
flyttades han därför, ehuru fortfarande munk, till det
nyinrättade universitetet i Wittenberg, dar han blev professor
först inom den filosofiska, sedan inom den teologiska
fakulteten. Efter några år var han en bland Tysklands mest
uppmärksammade professorer, och av humanismen, särskilt
av Erasmus, tog han allt starkare intryck. Redan 1516
lade han dennes grekiska testamente till grund för sina
föreläsningar.
Att redogöra för den teologiska utveckling, som Luther
under dessa år genomlöpte, tillhör kyrkans, ej litteraturens
historia. Säkert är, att han 1517, då han anslog sina
bekanta teser, ännu ansåg sig vara kyrkans lydige son och
ej avsåg någon brytning med Rom. Han hade blott känt
sig sedligt upprörd över det oförsynta avlatsschackrandet, men
han ville ännu ej helt och hållet förkasta avlaten, utan blott
inskränka den till att avse ett eftergivande av de yttre
kyrkostraffen. Teserna hade heller ingen demagogisk karaktär.
De voro ej ens tryckta, utan blott handskrivna, inbjödo
endast till en vanlig akademisk disputation och voro
avfattade på latin. Men han hade här berört ett ytterst
brännbart ämne, och på några veckor voro teserna, tack
vare tryckpressens försorg, spridda kring hela Tyskland och
översatta på folkets språk. Nu grep emellertid kyrkan in,
ty det gällde ett av dess viktigaste ekonomiska intressen,
och det var den romerska kyrkan själv, som steg för steg
drev Luther till en reformation, som han från början aldrig
åsyftat, men för vilken han med sin orädda sanningskärlek
heller icke ryggade tillbaka.
De följande händelserna äro bekanta från kyrkohistorien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
