Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen utanför Italien - Den tyska humanismen och reformationen - Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dogmatiken intresserade hon sig icke, blott för ekonomien,
och så länge avlatshandeln gick sin gilla gång, betydde
kätterierna föga.
Faran uppstod först, när de bägge rörelserna förenade
sig med varandra, vetenskapens kritik och den kristnes
fordran på ett sedligt och religiöst liv. Och det var detta,
som skedde med Luther.
Luther var aldrig humanist, blev det heller aldrig, utan
var framför allt tysk kristen. Men av humanismen lärde
han dock oerhört mycket, och hans första kamp mot den
romerska kyrkan sammanfaller i mycket med humanismens.
Utan att renässansen föregått, hade hans världsåskådning
säkerligen ej blivit den, som den blev.
Luther tillhörde en gammal tysk bondsläkt och föddes
1483 såsom son till en bergsman, en energisk, kärv man
ur folket med en viss bister humor, som sedan, mera glad
och mera solig, går igen hos sonen. Dennes barndom var
ganska hård, fylld av grubbel och en viss ångest, icke
minst för de onda makter, som lurade kring honom. Fadern,
som så småningom blivit smått burgen, ville, att han skulle
bliva jurist, och i det syftet sändes han till Erfurts
universitet, där han blev magister, men där han knappt synes
hava mottagit några starkare humanistiska intryck. Så
inträffade en kris i hans liv, han slog om, beslöt att
övergiva världen och ingick 1505, då han var tjugotvå år
gammal, i augustinereremiternas kloster. Om orsaken till
detta omslag är nu svårt att döma, och Luthers egna
uppgifter på äldre dagar kunna ju vara färgade av hans senare
religiösa erfarenhet. Men så mycket synes dock säkert, att
hela den första tiden i klostret var en tid av religiös
ångest, en kamp mot syndens makt under känslan av egen
oförmåga att kuva köttets drifter. Från katolskt håll har
man, särskilt Denifle, sökt giva denna kris en sexuell
innebörd, och som det förefaller torde häri ligga någon sanning,
ehuru visserligen de beskyllningar för osedlighet, som
riktats mot Luther, äro alldeles obevisade och säkerligen
oriktiga. Men han var tydligen en starkt sensuell karaktär,
och ynglingens kamp var hos honom nog hetare än hos
andra, även därför att han allvarligare än andra ville vara
en sedligt ren man. Har man, yttrade Luther senare, icke
fått kyskhetens gåva, uträttar man med fastor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
