Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Humanismen utanför Italien
- Humanism och reformation i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HUMANISM OCH REFORMATION
I FRANKRIKE
I Frankrike utvecklade sig humanismen långsammare än
i Tyskland och hade till en början mindre betydelse för
den allmänna kulturen. Den blev mera vetenskaplig, blev
klassisk filologi, de äldre franska humanisterna intresserade
sig mindre för de stora, allmänna frågorna och togo ej
bestämt parti mot reformationen såsom de tyska. Någon
motsats mellan humanism och reformation förekommer här
icke, Calvin själv var från början humanist, och den franska
protestantismen föll heller icke såsom den tyska tillbaka
till medeltidens barbari.
I de flesta land röjer sig det gryende humanistiska
intresset däri, att ett grekiskt språkstudium börjar. Den
troligen förste, som i Frankrike givit undervisning i detta ämne,
var en i Italien född grek, Gregorios Tiphernas, som
omkring 1470 fick tillstånd att vid Paris universitet föreläsa
grekiska. Om hans undervisning känner man just ingenting,
men att den åtminstone burit någon frukt, synes framgå
därav, att Reuchlin vid sitt första besök i Paris ett par år
senare berättar sig hava tagit lektioner för Gregorios’
lärjungar. Efter honom kom en annan grek dit, Hermonymus
Spartanus, vars lärdom visserligen av Erasmus får ett ganska
dåligt vitsord, men som i varje fall räknade samtidens tre
främste humanister bland sina lärjungar: Reuchlin, Budæus
och Erasmus själv. Av dessa var Budæus fransman och en
verkligt betydande vetenskapsman, kanske den mest
betydande filologen bland humanisterna. Men hans intressen
voro så gott som uteslutande rent vetenskapliga. I en lärd
avhandling, De asse, utredde han de romerska
myntförhållandena, i sina Commentarii linguæ grecæ lade han grunden
till den grekiska lexikografien och i sina anmärkningar till
Pandekterna drog han även den romerska rätten in inom
den klassiska filologien. Men någon stor kulturpersonlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0194.html
