- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
184

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Frankrikes litteratur - Franska renässansrörelser - Villon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oberoende av varandra. På samma sätt är det inom
skulpturen. Claus Sluters arbeten i Dijon äro stor och fullödig
renässans, ehuru utförda redan under 1300-talets sista år,
således före Donatello. Men samma anda röjer sig ock inom
arkitekturen, och man behöver blott betrakta ett palats som
Jacques Cœurs i Bourges för att finna detta. Alla
formelementen äro sengotiska, men den anda, som fyller det hela,
är renässansens.

Denna anda slår oss ock till mötes i en hel följd av
diktverk från 1400-talet. Men däremot torde man knappt hava
rätt att spåra någon gryende, men förkvävd humanism i den
ganska omfattande översättningslitteratur, som föreligger från
slutet av 1300-talet och som tillkommit på initiativ av Johan
den gode och Karl V, översättningar av Livius m. m. Dels
äro de lika ofta från medeltida författare som från klassiska,
aldrig från grekiskan, dels visa de snarare, att den publik,
till vilken de vände sig, ej behärskade humanismens
tungomål, utan behövde moderna översättningar. Först omkring
1500 bryter humanismen igenom.

VILLON



Men redan långt förut framträder inom den franska
litteraturen en gestalt, som bär renässansens alla drag, ehuru han
är alldeles oberörd av humanismen, en skald, fylld av det
nya liv, som är det väsentliga för hela renässansen,
fransman i varje tum av sitt väsen, obekant med Italiens
diktkonst och rörande sig med den medeltida poesiens former,
men likväl Frankrikes förste renässansskald. Det var François
Villon, den urspårade studenten, inbrottstjuven och
galgfågeln — i detta ords mest verbala betydelse.

Han var ett pariserbarn, och Seinestadens eldiga blod flöt
ock i hans ådror. Om hans barndom känna vi föga. Sin
mor har han tecknat i några rader av en överlägsen, gripande
åskådlighet — en fattig, god, from och olärd kvinna av
folket, vilken icke kan läsa i bok, men som andäktigt ser
på de vackra målningarna i församlingskyrkan, paradiset med
dess änglar, dess lutor och harpor, och helvetet, där de
fördömda kokas — “det ena skänker mig fröjd och glädje, det
andra skrämmer mig“. Och hennes son skulle bli klerk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free