Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Renässansrörelser på modernt språk utom Italien
- Frankrikes litteratur
- Villon
- Antoine de la Sale och novellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väggen. Denna på samma gång djupa och förtroliga känsla
för döden är ett genomgående drag hos medeltiden, och
denna känsla har kanske aldrig fått ett så kraftigt uttryck
som hos Villon. Men även här bryter den sig mot en
annan, mot renässansens intensiva lust att leva. Allt skall
skördas av förgängelsen — det är sant. Men det är dock
ljuvt att se vinet gnistra i bägaren, höra tärningarnes rassel
och famnas av kvinnor, och med glaset i hand med skämtet
på sina läppar tar den förste franske renässansskalden farväl
av sitt stormande, växlingsrika liv.
ANTOINE DE LA SALE OCH NOVELLEN
Villon är icke den ende representanten för 1400-talets
renässans, och i ett förträffligt arbete har Werner
Söderhjelm ur denna synpunkt analyserat århundradets franska
novellitteratur. Det äldsta av de hithörande arbetena, Les
quinze joies de mariage, hör dock endast delvis samman med
novellen, utan är en satir mot kvinnorna; titeln utgör en
skämtsam motsvarighet till ett bekant, även på svenska
föreliggande diktverk om Jungfru Mariæ fröjder. En dylik
kvinnosatir är ju i och för sig intet ovanligt; de hava funnits
i alla tider, och särskilt under medeltiden slog denna
kvinnosatir ut i sina rikaste blommor. Men under det att
medeltidens kvinnosatir är grov och onyanserad, vänder sig mot
en abstraktion, som piskas med teologisk fanatism, utgår
författaren här icke från några abstrakta teorier, utan från
verklighetsstudier. Huvudintresset knyter sig till
psykologien, till en analys av olika individer, teorierna och
predikartonen ha givit vika för skildringar av personer och
situationer, som någon gång svälla ut till noveller. Man skulle
närmast kunna jämföra Les quinze joies med Theophrastos’
Kharakteres, om icke för oss svenskar en annan parallell låge
närmare till hands — Strindbergs Giftas. Det är de
olyckliga äktenskapen, som här tecknas i en följd av olika
småtavlor, vilka måla icke blott 1400-talets liv, utan ock ge
oss ett helt galleri av kvinnor, visserligen ej mera
pietetsfullt tecknade än hos Strindberg, men skarpt, åskådligt och
levande återgivna.
Dylika karaktärs- och situationsbilder utgöra en naturlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0212.html
