Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Frankrikes litteratur - Rabelais
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjort några svårigheter, och så började samarbetet mellan
bägge. Men även här upprepades den gamla historien om Saul,
som gick ut att söka en åsninna och fann ett konungarike.
Såsom vi minnas hade man redan tidigt börjat omskriva
Artus-romanerna på prosa, sedan också chansons de geste.
I slutet av 1400- och början av 1500-talet hade dessa
prosaromaner blivit en ytterst populär folkläsning, och i sin
Histoire des livres populaires har Nisard upptagit bortåt ett
hundratal dylika, som tryckts under denna tid —
naturligtvis ytterligt förgrovade bearbetningar av de
ursprungliga romanerna, uppfyllda av äventyr, som stundom
övergingo i ren burlesk, och även folkliga nydiktningar i samma
stil. Bland dessa var en roman, som utkom 1532 under
titel: Les grandes et inestimables chroniques du grand et
enorme geant Gargantua, vars innehåll är ännu mera
burleskt än Morgante maggiore. “Alla goda riddare och
ädlingar, — så börjar denna roman — Ni böra veta, att på
den gode konung Artus’ tid fanns det en stor filosof vid
namn Merlin, vilken mer än någon annan i hela världen
var förfaren i svartkonst, men aldrig upphörde att hjälpa
ridderskapet, varför han ock genom sina gärningar
förtjänade namnet svartkonstnärernas furste. Sagde Merlin gjorde
så stora under, att de förefalla otroliga för andra än dem,
som sett dem.“ Bland annat förfärdigade han ett stort
fartyg, som kunde gå på land lika väl som på sjön, och så
yppade han för konung Artus, att denne skulle råka i stor
fara för sina fiender. För att förebygga denna drog Merlin
sig tillbaka till ett högt berg i orienten, dit han förde en
kruka med Lancelots blod, som denne förlorat i sina många
strider, samt den fagra drottning Genevièves avklippta naglar,
som vägde vid pass fem pund. Av dessa ingredienser och
tvänne valfiskskelett skapar han ett jättepar, Grangousier
och Galemelle, som genast kopulera sig och få en son
Gargantua. På ett av Merlin skapat jättesto begiva de sig
efter någon tid till Artus’ hov, men när de passera
Champagnes skogar, ansättes stoet av flugor och börjar därför
att vifta med svansen med den kraftiga effekten, att
ekskogarna ryckas upp med rötterna. Efter föräldrarnes död
beger sig Gargantua till Paris, där han lägger sig till med
klockorna i Notre-Dame, vilka han fäster som bjällror på
sitt sto. Och i samma stil fortsätta hans äventyr ända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
