Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Frankrikes litteratur - Margareta av Navarra och Marot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cauterets i Pyrenéerna skall begiva sig hem, blir överraskat
av en översvämning och måste söka sin tillflykt i ett kloster.
För att fördriva tiden, medan broarna lagas, beslutar man
då att berätta historier, och det är dessa, som samlats i
Heptaméron. De berättade händelserna skulle emellertid
vara sådana, som verkligen timat, ej blott uppdiktade —
ett program, som dock ej alldeles strängt fasthålles. Men
i följd av denna historiska synpunkt hava novellerna blivit
betydligt mindre konstnärliga än Boccaccios. De hava också
en ganska olika karaktär. Man har kallat dem osedliga och
förundrat sig över, att en så förnäm och ädelsinnad kvinna
som Margareta av Navarra har kunnat nedskriva dem. Men
detta beror på en förblandning av sedlighet och
anständighet. Anekdoter, som nu ej kunna berättas, väckte under
renässansen ingen anstöt, och Margareta kan också nedskriva
historier, som förefalla oss mycket starka. Men de avse
aldrig att glorifiera lättsinnet, röja aldrig någon lystenhet i
skildringen, utan gå tvärtom ut på att förhärliga dygden.
Såsom Lanson riktigt anmärker, bryter hon tvärtom med
den glada, lättsinniga franska berättarkonst, som först
framträder i fableauen och sedan vänder tillbaka hos Voltaire.
Hon intresserar sig mest för dygdiga och upphöjda
handlingar, de ideala motiven, som förut ej existerat, spela här
in vid sidan av de lägre, och Heptaméron är därför “un
livre de civilité et de morale“. Men å den andra sidan kan ju
gärna medgivas, att Heptaméron ej är på långt när så
roande eller så väl skriven som Decamerone. Grenom henne
kom emellertid novellen, efter italienskt mönster, på modet
också i Frankrike, och vi hava från denna tid en stor mängd
samlingar.
Den litterära centralfiguren under denna tid var dock,
enligt den allmänna meningen då för tiden, varken Rabelais
eller Margareta av Navarra, utan en poet, som i begåvning
stod vida tillbaka för bägge, men i alla fall är en
karaktäristisk företeelse. Det var Clément Marot. Son till poeten
Jean Marot — en av denna tids mera bekanta
“rhétoriqueurs“ — föddes han omkring 1496, kom tidigt i
hovtjänst och fick aldrig någon humanistisk bildning, blev
emellertid inblandad i det religiösa virrvarret, anklagades en gång
för kätterska åsikter, en annan gång för ett slagsmål och
en tredje för att under fastan hava ätit fläsk, kom ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
