Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Frankrikes litteratur - Margareta av Navarra och Marot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gånger på Châtelet, blev visserligen fri, men nödgades fly
till Margareta av Navarra och sedan till Italien, togs åter till
nåder, men råkade ånyo illa ut och flydde då till Genève,
där han emellertid ännu mindre kunde förlika sig med den
stränga calvinska disciplinen, måste fly även därifrån och
slutade sina dagar i Turin 1544.
Detta liv var i varje fall ett annat än det, som de lärda
och stillsamma rhétoriqueurerna fört, och Clément Marot
hade också ett annat temperament. Han var varken en lärd
eller någon djup natur, utan en glad, lättsinnig och
bekymmerslös poet, som ehuru han hade oturen att råka ut för
bägge de kämpande religiösa partierna, själv minst av allt
hade någon utpräglat religiös ståndpunkt. Icke så att han
var blottad på religiös känsla. En dylik underton vibrerar
ock i hans dikt. Men han var framför allt en
bekymmerslös frondör, som aldrig kunde undertrycka sin malitiösa
skepsis och sin esprit. Han tyckte om att duellera och äta
fett fläsk även under fastan, och han kunde icke låta bli
att kurtisera damerna, icke ens i Calvins sedestränga stad.
Han passade således varken för Genève eller för Sorbonne,
och asketismen låg icke för honom, varken den katolska
eller den calvinska. Hans erotik gick heller icke på djupet.
Någon allvarlig lidelse spårar man ej i hans dikter, utan
blott ett galanteri och ett bekymmerslöst lättsinne. Någon stor
skald var han till sist icke, men i motsats till de
föregående var han dock en verklig poet, och såsom sådan har
han en icke ringa betydelse i Frankrikes litteraturhistoria.
Han stod mitt emellan tvänne huvudepoker, den döende
medeltiden och den gryende renässansen, och han har drag av
bägge. Av sin far uppfostrades han till rhétoriqueur, och
en av hans första dikter är dedicerad till rhétoriqueuren
Cretin, usouverain poète françois“. I denna stil äro ock
hans äldre dikter, och fullt befriade han sig aldrig från
detta manér. Hit hör hans allegoriska poem, Le Temple
de Cupidon, där vi ännu spåra Roman de la Rose. Men
han utsattes ock för andra inflytanden, mindre från antiken,
som han ganska litet kände till, ty även som latinare var
han klen, och den stora strömningen från antiken kom först
med Ronsard. Något har han tagit intryck av den italienska
poesien i dess nationella former, av sonettdiktningen, men
ej heller dessa intryck gingo på djupet, lika litet som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
