Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Renässansrörelser på modernt språk utom Italien
- Spaniens litteratur
- Amadis
- Herderomanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till franska; de andra fortsättningarna följde sedan efter,
och som vi skola se, fick Amadis en stor betydelse för den
franska romanens utveckling.
HERDEROMANEN
Men spanjorerna skapade ock en annan ideal roman:
herderomanen, som också spelat en oerhörd roll både för
sig och kombinerad med Amadisromanen. Den första
herderomanen, Diana enamorada av Jorge de Montemajor, trycktes
troligen 1559 och står naturligtvis under inflytande av
Sannazaros Arcadia. Men både denna och Boccaccios Ameto
hade blott varit en samling ekloger, och den berättelse, som
förenade dessa, hade varit ytterst händelsefattig, knappt mer
än en skildring av några situationer. Den pastorala
diktningen hade emellertid genom Garcilaso de la Vega blivit
mycket populär i Spanien, en mängd pastoraldikter skrevos,
men den första verkliga romanen var Montemajors Diana.
Liksom Ameto avbrytes väl även här huvudhandlingen genom
ständiga mindre berättelser, i vilka de uppträdande redogöra
för sina föregående öden. Huvudinnehållet är emellertid ganska
rikt, ej blott en ram för dessa inlagda episoder. Den unge
herden Sireno älskar herdinnan Diana och vinner hennes
genkärlek. Men då han nödgas resa bort, glömmer hon honom,
och Sireno, som vid sin återkomst får veta, att hon tvingats
att äkta Delio, fyller skogen med sin klagan. Därefter
råkar han på en annan försmådd älskare Silvano, som, ehuru
förut hans rival, genom det gemensamma olycksödet nu
förvandlas till hans vän. Såsom den tredje sällar sig den
likaledes olyckliga herdinnan Selvaggia till sällskapet. För de
båda andra berättar hon sin historia, som är ytterligt
invecklad, men som inspirerat Shakspere både i Trettondagsaftonen
och i Midsommarnattsdrömmen. Kontentan är emellertid, att
Selvaggia är olyckligt kär i Alanio, Alanio i Ismenia, som
koketterar för Montano, vilken däremot med sin kärlek
förföljer Selvaggia — således en erotikens ringdans, som
sedermera kom på högsta modet och som går igen ännu i Dalins
Brynilda. Slutet på Selvaggias historia var dock, att Montano
blivit förmäld med Ismenia och Alanio med hennes syster
— blott Selvaggia hade på detta sätt blivit övergiven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0244.html
