Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Den tyska litteraturen - Tyska folkböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristi återkomst. Denna fornkristna sägen förenades sedan
med en annan, om krigsknekten, som slog Jesus under
dennes sista fångenskap. Den form, som traditionen
slutligen fick i den tyska folkboken, var denna. Dr. Paulus
von Eizen i Hamburg hade 1547 mött en man, vilken uppgav
sig vara en född jude vid namn Ahasverus samt sade, att
han på Kristi tid varit skomakare i Jerusalem. Då Jesus
skulle föras ut till avrättsplatsen, hade han, uppgiven av
trötthet, lutat sig mot väggen till Ahasverus’ hus, men av
hat mot folkuppviglaren hade Ahasverus drivit honom
därifrån. Då hade Kristus vänt sig mot honom och yttrat:
“Här vill jag stå och vila mig, men du skall gå till den
yttersta dagen.“ Av en oemotståndlig makt hade Ahasverus
därefter tvingats att vandra bort från sitt hus, hade sedan
ej kunnat stanna och måste nu utan ro eller rast irra kring
på jorden, till dess att Kristus åter uppenbarade sig på
världens sista dag.
Något djupsinnigt innehåll kan ej spåras i berättelsen;
den är ett utslag av vanlig folklig övertro, och den enda
mening, som man utan konstruktion kan inlägga i den, är,
att livet, sträckt över sitt naturliga mått, är att betrakta
såsom en olycka och ett straff. Först den senare diktningen
har i Ahasverusgestalten lyckats inlägga en tanke av mera
djup innebörd: om generationernas ändlösa, sorgtyngda tåg
genom tiderna, och ämnet har, såsom vi veta, tagits upp
av flera bland den nyare tidens störste skalder.
De flesta av de tyska folkböckerna från denna tid utmärka
sig dock snarast för sin råhet, för ett plumt skämtlynne,
som helst yttrar sig i s. k. practical jokes, och för den
psykologiska analysen i de italienska och franska
renässansnovellerna hade tysken intet sinne. De stora
anekdotsamlingar, som man har från denna tid, Paulis Schimpf und
Ernst m. fl. innehålla blott kortfattade historier, som endast
giva oss så att säga berättelsens skelett, och i detta fall stå de
knappt över Gesta romanorum, Cento novelle antiche och
andra medeltida exempelsamlingar. Den nästan ende
författare, som kan tillmätas en högre estetisk rang, är Jörg
Wickram från Colmar. Motiven i hans fyra noveller äro väl i
allmänhet lånade från de äldre riddarromanerna, som här
omdiktats i mera borgerlig riktning och med en viss realistisk
skildringskonst, men ett motiv, som särskilt kommer fram i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
