Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Den tyska litteraturen - Det engelska komediantdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig den tyska teatern nu ur detta primitiva tillstånd, även
om man ej kom vidare långt i scenisk illusion.
Också för införandet av fasta teatrar hade de engelska
komedianterna en viss betydelse. Skoldramerna uppfördes
antingen på skolgården eller i skolsalen på en för tillfället
upprest lave. Borgarnes teater restes antingen på ett torg,
en gård eller i en rådhussal, men var också blott tillfällig
och utan alla dekorationer. I regeln begagnade de
kringdragande engelska skådespelarbanden en likartad scen; de
spelade på en värdshusgård eller i en värdshussal, någon
gång i stadens bollhus eller fäktsal, och scenen var här
naturligtvis nästan lika primitiv som vid de borgerliga
föreställningarna. Men en början till en mera fast teater kan
dock iakttagas. På 1590-talet tog nämligen lantgreven av
Hessen-Cassel Brown’s trupp i sin sold och lät då vid sitt
hov uppföra en särskild teater, Ottonium, som skall hava
haft formen av en cirkelrund byggnad — med all
sannolikhet en imitation av The Theatre i London, där
Worcester-truppen förut uppträtt. En annan dylik teater
uppfördes av den dramatiskt intresserade hertig Heinrich Julius
av Braunschweig. Men båda voro blott hovteatrar, och
ingendera hade något längre bestånd. Den första stad,
som tyckes hava lagt sig till med en fast teater, var
Regensburg, där staden till fäktskola och
teaterföreställningar 1613 lät i ett borgarhus inrätta en sal, där John
Spencer uppförde en scen, vilken vilade på sex kolonner.
Exemplet följdes av andra städer. 1628 byggdes en dylik
teater i Nürnberg, tydligen efter engelskt mönster med en
öppen amfiteater och tre gallerier för åskådarne; teatern i
Ulm (1641) var däremot efter italienskt mönster med
vridbara kulisser. Dessa teatrar hyrdes sedan ut av staden åt
de olika trupper, som kommo dit — så t. ex. betalade
Spencer 22 floriner i veckan för teatern i Regensburg, men
gjorde det oaktat en mycket god affär. Någon större
betydelse fingo dessa teatrar dock icke, ehuru teaterväsendet
väl i stort sett var lika utvecklat som det samtida spanska
och engelska. I London och Madrid nästan trängdes
trupperna om varandra, och teaterföreställningarna voro lika
regelbundna som i våra dagar. Men i Tyskland, som
saknade en ledande huvudstad, vilken kunde bära upp ett
nationellt drama, blevo dylika representationer blott mera sällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
