Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Inledning
- Vetenskapen
- Astronomien
- Biologi och medicin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visade likväl, att denna framgång var en Pyrrhusseger och
att vetenskapen redan nu vuxit upp till en med teologien
jämnbördig maktfaktor.
BIOLOGI OCH MEDICIN
Inom matematiken, fysiken och astronomien betecknar
således senrenässansen ett väldigt framsteg. Vetenskapen
hade för första gången sedan medeltidens början frigjort sig
från både bibelns och antikens auktoritet och hade funnit,
att den egna iakttagelsen var den enda grund, på vilken
kunde byggas. Mindre betydelse hade denna period för
biologien. Gessner, som av Cuvier betecknades såsom den
moderna zoologiens grundläggare, kom ej längre än till
alfabetiskt ordnade förteckningar över djuren och anses ej hava
känt till många species utöver dem, som uppräknas av antika
författare. Högre stod botaniken, inom vilken man redan
nu sökte ordna växterna i vissa klasser och där man i varje
fall — tack vare de geografiska upptäkterna — kände till
vida flera species än antiken kunnat iakttaga.
Men om man här ej kommit längre än till samlarens
ståndpunkt, lyckades däremot denna tid lägga grunden till
en ny vetenskap: anatomien. Det stora namnet är här
Andreas Vesalius (1514—1564), belgare till börden, men
huvudsakligen verksam i Italien. För att uppskatta hans
betydelse, bör man erinra sig, att medeltidens medicinska
undervisning blott bestod i föreläsningar över Hippokrates
och Galenus och att medicinen snarast var ett slags filosofi
över sjukdomarnes väsen. Kirurgien ansågs icke tillhöra
medicinen, utan utövades av barberare och charlataner, och
om någon enstaka gång en dissektion utfördes[1], förrättades
den av barberaren, under det att läkaren blott demonstrerade
överensstämmelsen med Galenus.
[1] Den första kända dissektionen hade utförts i Bologna 1306, den andra
tio år senare. Men så förbjödos de av påven. Under 1400-talet glömdes
emellertid detta förbud bort, och några dissektioner förekommo verkligen,
till en del i följd av konstnärernas behov att känna människokroppen. På
1500-talet förrättades de tämligen ofta i Pavia och Bologna, någon enstaka gång
också i Paris, men blott av barberare och i syfte att illustrera Galenus’
lärobok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0282.html
